Isak eller Ismael?

"Hör någon säger: "Predika!" Och en annan svarar: "Vad skall jag predika?"
"Allt kött är gräs och all dess härlighet är som blomster på marken.
Gräs torkar, blomster vissnar, när HERRENS Ande blåser på det.
Ja, folket är gräs!
Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet." Jes 40.6-8

Hur var det nu..Gud hade lovat Abraham en son. Isak, "glädjens son". Abrahams del i sammanhanget var att TRO, lita på löftet och Gud själv skulle få äran för sitt verk. Därmed skulle också vi få en evig bild på att frälsningen endast kan tas emot av nåd och aldrig kan förtjänas.

Varför "krånglade" då Gud till det som han gjorde? Varför var Abraham tvungen att vänta så länge? Kunde han inte bara låtit Abraham skaffa sig en son, ta saken i egna händer? Varför genom Sara som nästan var hundra år? Eller är det kanske så att det är vi som är krångliga? Upproriska? Och att Gud inte är lika övertygad om vår egen förträfflighet och vårt eget kötts förmåga att frälsa oss som vi inbillar oss att vi är?

"Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel." Jes 64:6

Vi kanske till och med är "sjuka"? "Blinda"? Och om en blind leder en blind går det väl inte så bra?

Så insikten om vårt eget kötts tillkortakomande i fråga om att behaga Gud är tydligen själva förutsättningen för att vi ska få erfara GUDS närvaro i våra liv! Dvs i ett ödmjukt och förkrossat hjärta. "Se, uppblåst och oärlig är hans själ i honom. Men den rättfärdige skall leva genom sin tro." Hab 2:4 Men vill vi inte gå den vägen - trons , kan vi ju alltid gå köttets väg för att få något att hända - och ännu en ISMAEL är född...

"Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru. Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte. Detta har en djupare mening: de två kvinnorna betecknar två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar. Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder." Gal4:22

"Allt kött är hö, och all dess härlighet som ett blomster på marken.." konstaterar profeten Jesaja.."Vad som är fött av kött är kött och vad som är fött av Ande är Ande" sade Jesus, Joh 3:6.

Det tycks alltså finnas ett behov av urskiljning i Kristi Kropp.. "Allt är inte guld som glimmar". Allt mänskligt har ett bästföredatum, det vissnar och förgår - det enda som består i evighet är vad som är fött av Gud. När vi väljer att agera i köttet agerar vi väl också utifrån människans tal, det sjätte? ("Ty det är en människas tal..", vilddjurets - uppb 13:6 ) Men Guds tal är sju och står för det fullkomliga.."I honom var liv, och livet var människornas ljus." Joh 1:4 Den mänskliga kreativiteten ..Hur enastående den än är så är den som blommorna och gräset - obönhörligen vissnande förr eller senare.

Ismael är ju som sagt ett exempel på den mänskliga kreativiteten och uppfinningsrikedomen. Tyvärr inte så lyckad..Isamel mobbar sin lillebror, uppträder lite som en översittare - en bråkstake rent ut sagt! "Han skall vara som en vildåsna. Hans hand skall vara mot alla
och allas hand mot honom. Och han skall bo mitt emot alla sina bröder." 1 Mos 16:12

Det som Gud hade lovat Abraham genom Isak ville nu Ismael lägga beslag på.. Återstod inget annat för Abraham än att säga farväl till den son som han i ett svagt ögonblick satt till världen. Gud är ju dock god, ser till Hagars förtvivlan och lovar att välsigna Ismael, men löftena är fortsatt knutna till Isak. "För att ingen människa ska kunna berömma sig." skriver Paulus i det att han förklarar Guds väg till frälsning, Ef 2:9 Det finns bara en väg till Gud och hans löften, trons! "Inte genom någon människas kraft eller styrka skall det ske utan genom min Ande säger Herren".
Sak 4:16

Tydligen är det kört i fråga om att "producera" Guds verk medelst mänsklig förmåga. Begreppet "döda gärningar" kanske man tala om här..(I allt detta är ju Gud totalt rättvis! Den mänskliga kreativiteten och styrkan varierar ju, men på trons väg har vi alla samma förutsättningar, Halleluja!) Aposteln Paulus menar ju till och med att den i sig själv svage har större förutsättningar till att få erfara Guds närvaro i sitt liv; "Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig." 2 Kor 12:9

Så vad förlitar vi oss då på i Sverige anno 2011? Till vem eller vad sätter vi vår förväntan för de löften vi tycker oss ha från Gud för vårt land? Löftena om väckelse , de genombrott vi vill se, vilken väg väljer vi? Trons väg och princip eller den mänskliga ansträngningen? Isak eller Ismael? Kött eller Ande? Har Isak fötts? Är Ismael och bråkar nånstans? Eller har vi kanske svårt att se skillnaden dem emellan? Är vi månne i behov av ögonsalva?

Hur ser det andliga landskapet ut? Vilket evangelium omfamnar vi? Har det andliga ledarskapet modet att att säga tack och farväl till Ismael eller är konflikträdslan alltför stor för det? Då kanske vi får leva med en kristendom som bygger på mänsklig visdom och styrka men som är fjärran från "Guds kraft"? En kristendom som "gör sina barn till slavar"?

"Jag är HERREN, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder." Jes 42:8

"JAG GER INTE MIN ÄRA ÅT NÅGON ANNAN"

"Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet:" Uppb 15 :2



Soli Deo Gloria

Lagiskhet och kontroll

När tron blir lagisk och kontrollerande (vilket ju inte är nåt nytt fenomen) vad är det då för mekanismer som gör sig gällande? Paulus tar ju upp dilemmat i Galaterbrevet och Jesus hade sina duster med fariséerna Varför hamnar vi som troende ibland i detta "tvångströjeliknande" förhållande? Där "lagens krav" och bokstav sätts före tron och Andens vägledning?

"Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt förgäves? Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn"

Är det kanske för att vi själva vill kontrollera skeendet? I våra egna liv men också i andras? För att vi inte gett kontrollen åt Gud, i det att vi litar, tror mer på oss själva än på honom? Ett av Hans namn är ju "Herren som helgar er". Men vi tycker kanske vi klarar det bättre själva? "Kan själv" sa barnet..Och visst finns det religioner som uppmanar sina efterföljare till diverse laggärningar och allehande övningar för att på så sätt behaga sin gud, men det är ju tack och lov inte evangelium!

"Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter. Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro."Gal 3:10

Så där lagiskheten har smygit sig in med allehanda övervakning där råder alltså inte Gud utan "kött". Och enligt skriften finns välsignelsen i tron på Gud och inte genom mänsklig ansträngning eller prestation. Ex Jer 17:5-7

"Så säger HERREN: Förbannad är den man som förtröstar på människor
och söker sin styrka i det som är kött
och vars hjärta vänder sig bort från HERREN.
6 Han är som en torr buske på heden
och får inte se något gott komma. Han måste bo på förbrända platser i öknen,
i ett land med salthedar där ingen vistas.
7 Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN,
den som har HERREN till sin förtröstan"

Av frukten känner man trädet. "Där Guds Ande är där är frihet". 2 Kor3:17

"Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek." Gal 5:12

Det falska evangeliet är alltså ett evangelium som är kontrollerat och styrt av "människohand". Den som inte överlämnat kontrollen åt Gud lever fortfarande i det gamla förbundets religiositet och lagiskheten kommer som ett brev på posten. Med ofrihet och "tunga bördor" som följd. Ska vi inte göra vad skriften uppmanar oss till med budskapet som gör oss till slavar - driva ut det? Gal 4:30

Soli Deo Gloria

Herre över Guds Hus?

Är det möjligt att styra Gud? Bygga ett hus eller "tempel" åt Herren och sedan snällt be honom flytta in? För att sedan be om hans tjänster och välsignelser närhelst vi så önskar? Lite som Alladins lampa? Gnugga lite så kommer anden ut för att snabbt som ögat uppfylla våra önskningar? "Nej självklart inte" säger vän av ordning, inte kan vi befalla över Gud..Men om vi "står" på hans ord då? Då mäste han väl göra vad vi befaller honom om? Är vi inte skapade till små gudar med mandat att styra och ställa, skapa vårt eget lilla universum med vårt eget uttalade ord? Gud får vara vår uppassare och springpojke för att uppfylla vår dröm. Eller har vi fått något om bakfoten?

"Salig är den som du utväljer och låter komma dig nära, han får bo i dina gårdar. Låt oss bli mättade av det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel." Ps 65:5

Guds gårdar. Guds hus. Guds tempel..

En avgud kan man väl ställa var man vill men hur är det med Herren Sebaot? Utväljer vi Honom eller är det Han som utväljer? Är det bara för oss att spika upp skylten "Herrens hus", eller bestämmer han själv platsen för sin boning? Kan vi bygga ett tempel åt honom eller är det han som bygger ett tempel åt oss? Är Han tjänare eller Herre?

"Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak. Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag..

..Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. "
Rom 9:10-13

Så det är alltså Gud som bestämmer i sina gårdar.. Men man kanske kan vara lite frimodig - åberopa Guds stora godhet o generositet och sätta sig "på främsta platsen"? Jaså, "den som upphöjer sig skall bli förödmjukad"? Tråkig Gud den där tycker väl den som gärna ser sig själv som Guds gåva till mänskligheten..

Är inte ambitionen att själv vilja styra och ställa över Guds hus - göra sig till Herre - (kanske ibland förklädd som frimodig tro) liktydig med den ande som vill sätta sig i Guds tempel och utge sig för att vara Gud? Är inte det att gå i den fälla - högmodets - som Bibeln varnar för?

När skall vi inse att det bara finns en Herre, en Konung? Att Gud inte delar sin ära med någon annan? Att "ingen kan ta sig något i Guds rike som inte blir honom givet från Himlen?" Joh 3:27 Att han är Gud och vi fåren i hans hjord? Att varhelst det görs försök till ombytta roller kan vi räkna med att "han som bedrar hela världen" är i verksamhet?

"Ni har inte utvalt mig utan jag har utvalt er" Joh 15:161

"Så säger HERREN: Himlen är min tron
och jorden min fotapall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,
vad för en plats där jag kan vila?
Min hand har ju gjort allt detta, så att det blev till, säger HERREN.
Jag skådar ner till den som är betryckt
och har en förkrossad ande, och till den som fruktar mitt ord." Jes 66:1-2

Soli Deo Gloria

Det välsignade Namnet

En liten tanke kring den "Aronitiska välsignelsen", 4 Mos 6:22

"HERREN talade till Mose. Han sade: "Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn skall ni säga till dem:
HERREN välsigne dig och bevare dig.
HERREN låte sitt ansikte lysa över dig
och vare dig nådig.
HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem."

Vilket eller vilka namn förlitar vi oss på? Pastorns? Den väldige apostelns?
Sann prästerlig tjänst innebär uppenbarligen att lägga Herrens namn på sin "församling". Inte sitt eget, eller andras..Sann apostolisk tjänst likaledes - utifrån Jesu ord ; "Ni skall vittna om mig" Apg 1:7

Kanske finns anledning att pröva vilket namn vi helst tar på våra läppar?
Vilket namn vi "helgar"?

"Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta."
Apg 4:12

"Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannad är Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren"* annat än i kraft av den helige Ande." 1 Kor 12:3

"..och jag skall då välsigna dem.."

Glory to God

Guds tankar eller våra egna?

"Men vi har Kristi sinne".. 1 Kor 2:16 Rätt fantastiskt att vi som människor har möjlighetetn att tänka "med Gud" . Att i Kristus få ett förnyat sinne som inte motarbetar eller motsäger Guds tankar utan likt Maria tar emot dem i tro och bevarar dem i sitt hjärta för att på så vis kunna bli fruktbärande för himmelriket.

Kanske värt att fundera på hur vi själva hade reagerat om vi varit i Marias situation, inför uppdraget? Kanske avfärdat det som nonsens? Visst hade Maria en o annan "fråga" men hon räknade tydligen med Gud och hans makt. Att föda världens frälsare! Hon som inte ens hade haft någon man.."Helig Ande skall komma över dig.." Hade kanske Maria en mottaglighet i sitt sinne som kvalificerade henne? Var det därför hon blev "benådad", utvald till att att bära fröet till världens frälsning i sin kropp? "Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet.
Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig" Luk 1:48

"Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar." Jes 55:9

Hur ska vi kunna bära frukt åt Gud om det inte finns en mottaglighet för hans tankar i våra liv? Om vi avfärdar det som "dårskap"? "Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis." 1 Kor 3;18 Om tilltron till vår egen erfarenhet och vårt eget förstånd väger tyngre än vår tillit till Gud, hur ska han då kunna leda oss i tro ut i det "okända"? Utan ett förnyat sinne kommer vi förmodligen att göra invändningar så snart Gud försöker leda oss och vi gör oss därmed obrukbara för hans syften. "Var inte utan förstånd som en häst eller mula, som man måste tämja med töm och betsel, för att de skall komma till dig."Ps 32:9

Israels barns historia står ju där för att undervisa oss..Nog hade Mose sina stunder då han tyckte att han fått nog av folkets invändningar i form av fruktan och oro - som fortfarande präglade deras tänkesätt..Vilket fick till följd att rundvandringen i öknen blev avsevärt längre än det var tänkt. Där tron på omständigheter och "jättar" var större än tron på den Allsmäktige. Och vem känner inte igen sig där? "Men med Guds hjälp går vi vidare.."

Exempel på mänsklig visdom i negativ bemärkelse är väl framför allt när Petrus motsäger Jesus inför Golgatadramat. Tillrättavisningen blir tuff: "Gå bort ifrån mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar." Matt 16:23 Här kan vi ju se hur Satan gärna använder det oförnyade mänskliga sinnet som plattform för sitt verk och här tycks Jesus gå emot själva inspirationen bakom Petrus tankar.. En Petrus som kanske tyckte att han kunde det här nu, han trodde att han kände Guds vilja för denna situation, men hans "andliga" tankar visade sig vara högst mänskliga...

Men ära vare Gud, evangelium är ju de goda nyheternas budskap! Alla har vi möjligheten att genom Anden få del av Guds tankar och genom det levande ordet förnyas till våra sinnen så att vi kan bli medarbetare till Gud istället för motståndare!

"Anden utforskar allt, också djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne." 1 Kor 2:10-16

Soli Deo Gloria

Det är fullbordat!

Det judiska templet, dess uppbyggnad kanske kan ge oss intressanta infallsvinklar på det här med att lära känna Gud, få insikt om hans vilja? Först kommer vi in på hedningarnas förgård. Här fanns inga religiösa symboler av något slag. ("Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike") För att få ljus och vägledning från Gud måste vi befinna oss på det heliga, vara försonade med Gud.

På området för det heliga fanns skådebröden, den förgyllda ljusstaken mm.(Hebr 9) Symboler för det ljus och liv som blir människan till vägledning och uppbyggelse - "Min själ blir mättad av utsökta rätter. Med jublande läppar lovsjunger min mun" Ps 63:6 Att leva av det Heliga skulle då kunna vara att tillgodogöra sig Guds ljus så som det kommer genom andra och som jag kan uppfatta med mina själsliga sinnen - "Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta" 1Kor 12:7 Profetiska tilltal blir till uppbyggelse och uppmuntran. Vi lyssnar till predikan, läser skriften och andlig litteratur. Kanske också här som den nyfödde kristne spenderar mest av sin tid, där den goda och rena mjölken leder till tillväxt och mognad. Förhoppningsvis kanske man får tillägga..Jordmånen har ju också betydelse enligt Jesus.

Sen har vi också då det allra heligaste..Där fanns inget naturligt ljus, det var mörkt, endast förbundsarken med nådastolen och det förgyllda rökelsealtaret fanns där.(Hebr 9:4) Där gick översteprästen in och fick motta Herrens tilltal direkt från tronen. En bild på uppenbarelsen från Gud i vår ande genom Anden? Visst är det härligt när Gud talar till oss genom andra. Och visst är det mer än härligt att Jesus öppnat vägen till det allra heligaste genom sitt eget blod för att vi ska kunna ha gemenskap med Gud!

"Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet."Hebr 9:11-15

Det nya förbundets innebörd och verklighet - att alla som tar emot Jesu offer får nåden att lära känna Gud i det allra heligaste! , "Alla skall de känna mig, från den högste till den minste".Hebr 8:11 Gud är ande, osynlig för ögat och själen men en verklighet för den andligt pånyttfödde människan."Ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba!* Fader!" Rom 8:15 Vi är Guds tempel enligt den "nya" ordningen och han vill uppfylla oss med sin härlighet, sin Ande. "Gud är ande och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning."(Joh 4:23) .Bara Gud kan förvandla hjärtan och han gör det med sin Ande.

"Då vi har ett sådant hopp, går vi helt öppet till väga och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden."
2 Kor 3:12

Fantastiskt! Värt stående ovationer! Till honom som sitter på tronen och Guds lamm...

Så var lever vi våra liv? På hedningarnas förgård får vi inget ljus, ingen som helst vägledning om Guds vilja och vi är likt vilsna får utan Herde. Sen har vi det heliga där vi får undervisning av olika Herrens tjänare på allehanda sätt. Sen har vi det allra Heligaste där Gud själv uppenbarar sig för oss i våra hjärtan! Där vi förvandlas till att bli hans avbilder, från härlighet till härlighet. Där vi likt Mose går in i uppenbarelsetältet och kommer ut strålande, förvandlade..

"I kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste." Hebr 10:19

Så om detta var Jesu mission och uppdrag - att försona oss med vår himmelske Fader - bör ju också alla sammanhang som är präglade av hans Ande kännetecknas av samma förhållande , det nya förbundets verklighet. Åt vilket håll pekar de "andliga vägledarna?" - Anden pekar ju alltid på Kristus och hans fullbordade verk..Låter vi honom leda oss in i det allra heligaste? Eller slår vi oss ner vid någon annans stol och fötter? Någon apostel eller profet som kanske har fått en "speciell" uppenbarelse som inte finns någon annanstans? Som verkar lite utvald? DÄR kanske uppenbarelsen finns?! Andens liv "Smörjelsen"? Men borde då inte ordets varningssignaler börja blinka lite rött?

"Han svarade: "Se till att ni inte blir vilseledda. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och: Tiden är nära. Men följ dem inte!" Luk 21:7

"En är medlare mellan Gud och människor, Jesus Kristus" 1 Tim 2:5

Jesus Kristus - bara Han är Guds överstepräst och apostel.

"Det är fullbordat!"



Soli Deo Gloria