Tillbedjan på en särskild plats?

En liten tanke kring platsen för vår tillbedjan. I det gamla förbundets tid tycks den fysiska platsen för Gudstjänsten haft stor betydelse. På Sinai berg uppenbarade sig Herren och i templet i Jersusalem tillbad man den Högste. I Hebrérbrevet upplyser författaren om det gamla respektive det NYA förhållandet: "Det första förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom.." (Hebr 9:1) Men med Kristus sker alltså något nytt!

"Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning."
(Hebr 9:11)

I Jesu möte med den samariska kvinnan kommer även där frågan upp om platsens betydelse för tillbedjan: Jesus förflyttar fokuset från det yttre till det inre..

"Kvinnan sade: "Herre, jag märker att du är en profet. Våra fäder har tillbett på detta berg, och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem." Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." (Joh 4:20-24)

Så hur är det ställt med det nya förbundets folk, Kristi kropp idag? Söker vi efter särskilda platser och sammanhang för att där ge vår tillbedjan eller lever vi i det nya förbundets verklighet? Där platsen är av sekundär betydelse? Där vi tillbeder Gud så som han vill - i ande och sanning?

"Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."
(Matt 18:20)

Att fokusera och lägga vikten på det yttre, det fysiska, tycks alltså ha varit förhållandet i det gamla förbundets Gudstillbedjan.
I det nya förbundet blir det för ögat osynliga det primära. Där bekänner sig Gud till hjärtan och inte till platser.

"Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt." (2 Kor 4:18)

Så det kanske inte är nödvändigt att vallfärda till "Mecka" för att där möta Gud? Den tanken har nog passerat "bäst före" datum. Efter Jesu Kristi fullbordade verk kan vi alla möta Gud - när som helst, och var som helst!

"Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern" (Kol 1:20)



Soli Deo Gloria

Mind control i församlingen?

Margareta Singer beskriver i sin bok "Cults in Our Midst" (1995, ny upplaga 2003) sina 6 kriterier för thought reform:

1 Hålla en person ovetande om vad som pågår och vad som händer.
2 Kontrollera en persons tid och om möjligt dennes fysiska miljö.
3 Skapa en känsla av maktlöshet, hemlig rädsla och beroende.
4 Undertryck av personens gamla beteende och attityd.
5 Ingjuta nya beteenden och attityder.
6 Föra fram ett slutet system av logik, inte tillåta kritik. (Wikipedia)

Förekommer mind control i kyrkan? Förmodligen inte i någon större omfattning, men kanske det finns en och annan predikant som använder sig av tekniken - ett och annat sammanhang där de egna intressena har kommit före Herrens? Där det genom manipulation och diverse knep planteras en verlighetsuppfattning som är i linje med avsändarens syfte och vilja snarare än Guds? Självfallet med Bibeln som utgångspunkt. Jesu möte med djävulen i öknen - ett exempel på avancerat försök till mind control av lögnens fader, ormen?

"Sedan förde djävulen honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens utsprång och sade till honom: "Är du Guds Son, så kasta dig ner härifrån! Det står skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, och De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten." Jesus svarade honom: "Det är sagt: Du skall inte fresta Herren din Gud." (Luk 4:9)

Att "stå på" diverse Bibelord och blunda för verkligheten ,sanningen, är nog snarare liktydigt med att fresta Gud än uttryck för stor tro. "De tar det lätt med att hela mitt folks skada och säger: "Allt står väl till, allt står väl till". Men allt står inte väl till" (Jer 6:14) Man kanske skulle kunna kalla mind control som lögnens våldtäktsförsök på sanningen? "Men ormen var listigare än alla markens djur som HERREN Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla träd i lustgården?" (1 Mos 3:1)

Att byta ut sanningen mot lögnen är väl förutsättningen för att ondskan ska få utrymme att agera - och regera. Jesus har följande att säga om djävulens natur och väsen, föga smickrande: "Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader." (Joh 8:44)

Lögnen är alltså en förutsättning för ondskan i alla dess former, sanningen den grundval som Guds rike vilar på. Två principer, två riken. "Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." Jesus , Joh 18:37

En del av tekniken i mind control är tydligen att förhindra att mottagaren av budskapet analyserar och prövar budskapet. Kritik blir följdaktligen inte önskvärt i ett sådant sammanhang. Lydnad och lojalitet mot ledaren belönas däremot - att gapa och svälja utan att fundera på vad man stoppar i sig i full tillit till "munskänken". Att ifrågasätta är liktydigt med uppror.

Att plantera idéer och "sanningar" som inte haft någon verklighet utan byggt på lögn och manipulation har ju förekommit en och annan gång i historien. I politiska såväl som i religiösa sammanhang har "profeter" trätt fram med anspråk på att vara bärare av en alldeles särskild sanning och uppenbarelse. Hitler lyckades dupera ett helt folk och ledde dem in i ett världskrig. Sektledaren David Koresh slutade sina dagar i ett brinnande inferno tillsammans med sina efterföljare.

Välsignelsen med att älska sanningen och följa den och faran med att förkasta den är ju uppenbar i Bibelns undervisning.

"Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten." 2 (Thess 2:11)

"Den som har öron han höre vad Anden säger till församlingen" (Uppb 2:11)


Soli Deo Gloria

Fader Vår?

"Så skall ni be: Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn. Komme ditt rike. Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen." (Matt 6:9)

Att Jesus Kristus är Kyrkans Herre skriver väl de flesta under på. Men är det alltid så i praktiken? Påvedömen på nära eller längre håll med anspråk på att förmedla Guds vilja växer ju som svampar ur jorden. När Jesus lär oss att be visar han oss ändå var vi ska ha vårt fokus och vems vilja vi är kallade att betjäna - Faderns! Som är i himlen - och inte i Rom, eller Uppsala. Det namn som vi av Herren uppmanas att upphöja är Faderns och ingen annans. Tycker det är intressant att "Fader vår" börjar just med detta. "Låt ditt namn bli helgat!" Vad är drivkraften, motivet till vårt handlande, våra gärningar? Om inte motivet är Guds förhärligande utan den egna ambitionen och självupphöjelsen - har vi då inte lämnat Jesu exempel till förmån för den väg som leder till fördärv och undergång?

"Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld till jorden,
du som slog ner folken till marken!
Du sade i ditt hjärta: `Jag skall stiga upp till himlen,
ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron.
Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr.*
Jag skall stiga upp över molnens höjder,
jag skall göra mig lik den Högste.'
Men ner till dödsriket blev du förd,
längst ner i graven." (Jes 14.13)

Hos Jesus, Guds rena offerlamm fanns inga blandade motiv. "Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig." (Joh 8:38) Kallelsen för hans lärjungar är att gå i hans fotspår, den korsfästes - fria från den fallna människans natur och själviska begär. Eller som Paulus beskriver det. "De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra." (Gal 5:24)


Soli Deo Gloria