Maktmänniskan i församlingen
Här följer några citat från Edin Lövås bok "Maktmänniskan i församlingen":
Ur förordet:
"Gäng på gång har jag frågat mig själv; Gäller inte herdetjänsten även för maktmänniskans offer? Det står ju "var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den" (1 Petr 5:2) Det står ju också att vi ska stödja de svaga (1Thess 5:14) och att "vi som är starka är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor".
(Rom 15:1)
Enligt min mening är detta ett stort problemområde som är höljt i dunkel. Det verkar som om ledarna har gripits av förlamning. Ibland undrar jag om inte herdarna är lika rädda som hjorden, och i så fall klandrar jag ingen. För ingenting (förutom Djävulen själv) är så skrämmande som när dessa "farliga vargar" tränger sig in(jfr Apg 20:29)."
1 - Vad är kärnan i en maktmänniskas själsliv?
"Det bästa de vet är att härska. De har ett omättligt behov av att regera andras hjärtan och tankar.
2 - De vill stå i centrum för uppmärksamheten
"Vi får inte glömma att att vi människor bara ger ifrån oss "månljus". Solljuset kommer ifrån Kristus. Det som Paulus och Barnabas gjorde här (i Apg 14:8; vägrade att låta sig dyrkas, min anm) skulle en maktmänniska aldrig ha kommit på. Han skulle istället ha ryst av välbehag och njutit till sista droppen av upphöjelsen. Helst av allt vill han ju dyrkas och åtlydas som gud"
3 - De är alltid stridslystna
"Jag ger mig inte förrän jag har omgärdat hela egendomen med med domar från högsta domstolen ", sade en som låg i ständig tvist med grannarna"
4 - Skuldkänslan är deras främsta vapen
Skuldkänslan är maktmänniskornas främsta vapen. Eftersom de är skarpa iaktagare, håller de hela tiden ögonen på offret för att hitta sprickor i moralen eller uppträdandet. Hela tiden kretsar de runt dem för att se om de gör allra minsta fel. Maktmänniskan kommer sällan med falska påståenden. De angriper verkliga fel men de dramatiserar och överdriver. De är experter på att ljuga med hjälp av "idel sanningar".
5 - De bryter ner självkänslan
"Maktmänniskans iver att påpeka fel har flera syften. Bland annat vill de bryta ner självkänslan hos offret, och målet är fortfarande detsamma: att knäcka allt motstånd så att de kan föra befälet och regera. Därför avslöjar de omedelbart minsta avvikelse. De håller såren öppna. De spelar på människors mindervärdes och
osäkerhetskänslor."
6 - De förstår inte andras behov
"Den församling och gemenskap som styrs och regeras av en sådan ”herde” får ingen andlig vård, ingen näring, ingen vägledning. Skulle någon vilja gripa in och utföra en sann herdetjänst, hindras han i sitt arbete. Maktmänniskan är nämligen rädd att hamna i skuggan av andra.
I fråga om pengar är maktmänniskor livsfarliga för församlingar och kyrkor. De kan driva igenom vansinniga projekt för att skapa monument över sig själva. Det kan resultera i ett skrytbygge av en kyrka, en överdimensionerad orgel och dyra konstverk som församlingen inte har råd med. Och alltihop kan sluta i ekonomiskt kaos och stora bekymmer. Men dessa maktmänniskor tänker inte på följderna. De har bara sitt eget storhetsvansinne för ögonen. Att församlingen behöver en ny kyrka, en lämplig orgel eller en utsmyckning som passar ekonomin, det ser de inte. Men ofta är de stora talare och debattörer. Framför allt är de taktiker. De ägnar all sin tid åt att förbereda sig. Därför får de också ofta sin vilja igenom vid församlingsmöten och årsmöten."
7 - De har stort behov av stimulans
"När en sådan människa kommer in i den kristna församlingen eller gemenskapen, angriper hon naturligtvis inte rent ut vad bibeln kallar Andens frukter. Ingen maktmänniska är så dum att han talar nedsättande om den kärlek, glädje och frid som Anden ger. Men han börjar strax angripa vad han kallar livlöshet och död kristendom. Han sätter in stötarna mot vad han betecknar som ljumhet och slöhet. I sin attack river han samtidigt ner den atmosfär som präglar Andens frukter. Någon har inte den rätta läran, och det legitimerar ett slag under bältet. En annan är för slapp och likgiltig och tigger en örfil. En tredje saknar handlingskraft och behöver en spark i baken. Att de angripna varken är ljumma, torra eller slappa utan kärleksfulla, saktmodiga och ödmjuka, det ser inte maktmänniskan. Och gjorde han det, skulle han ändå förneka det inför sig själv. Bestämmande för hans del är att han känner sig uttråkad och gäspar käken ur led i en församling full av Andens frukter. Men just därför att kampen mot det goda förs så försåtligt, är det inte alltid lätt att genomskåda dessa attacker."
8 - De har orimliga förväntningar
"Låt oss sammanfatta: Gud har förväntningar på oss. Vi försöker motsvara dem. Men när vi misslyckas får vi förlåtelse. Och hela tiden kan vi glädja oss i Herren (Fil. 4:4), därför att han är och förblir fullkomlig.
När maktmänniskan däremot sätter sig i Guds ställe och kräver vad Gud allena har rätt att kräva, samtidigt som han pressar upp förväntningarna på orimliga höjder, utan att han har någon förlåtelse att ge utan bara väcker skuldkänslor – då har anhängarna hamnat i en situation som kan knäcka vem som helst. Befrielse från förväntningarnas grepp är också ett livsvillkor för dem som fallit offer för maktmänniskorna."
9 - Lurar de flesta
"Vad är det som gör att maktmänniskorna lurar de allra flesta? För det gör de.
Det finns flera orsaker. Som själasörjare har jag anledning att tro att de är beskyddade av onda makter. Jag tror varken att det är riktigt eller särskilt klokt att förklara maktbegäret som besatthet av onda makter. Jag utesluter inte att en sådan människa kan öppna sig för onda andar, som då kan komma in och ta över kontrollen. Men oftast tror jag att det är synden och den onda, syndiga naturen som är förklaringen till dessa människors handlande. Från en annan synpunkt är det klart att djävulen ser vilka användbara redskap de är. De opererar ju på hans hemmaplan. Och han är tjuven som ”kommer bara för att stjäla, slakta och döda” (Joh. 10:10). Därför vill han gärna hjälpa och beskydda dem. Precis som han själv använder sig av kamouflage, så lär han dessa människor att uppträda så att deras taktiska manövrer är dolda för insyn. Bibeln säger: ”Satan själv gör sig lik en ljusets ängel” (2 Kor. 11:14), och likadant kan en maktmänniska omskapa sig utåt.
Vi ska komma ihåg att maktmänniskor som regel är mycket intelligenta människor. Samtidigt är de ofta charmerande och förefaller inte nervösa. De går och bär på ett inre tryck, men detta döljer de effektivt. De är i regel belevade och förtroendeingivande. Många är kvinnotjusare. Därtill är de sluga och taktiskt begåvade."
10 - De älskar underordningssystem
"Maktmänniskan tar från första stund ställning för den mest extrema formen av underordning. Detta gäller såväl förhållandet mellan föräldrar och barn som mellan man och hustru, liksom ordningen i kyrkan, församlingen eller den kristna gemenskapen. Att välja skriftställen är enkelt. Det gäller att plocka fram dem som är mest slagkraftiga i maktkampen. Utvärderingen och tolkningen är också enkel. Man väljer den uppfattning som stöder de mest extrema aspekterna av underordning."
"Befängda situationer kan uppstå när normala människor inser att de har blivit lurade och förvandlats till slavar. En ungdomsgrupp hade stått under befäl av en maktmänniska ganska många år. De levde som i en stor familj. Plötsligt förstod de hur det förhöll sig. De hade utnyttjats av en människa som åtnjöt deras underkastelse och blinda lydnad. De modigaste sa ifrån och förklarade att alla hade bestämt sig för att lämna storfamiljen. Ledaren började strax ”profetera” med ett budskap som var starkt kryddat med ”så säger Herren, den Allsmäktige”. Det handlade i stort om att de var på väg att avfalla från Gud och skulle sluta i helvetet. Enda räddningen var att de omprövade sina beslut och underordnade sig den Herrens tjänare som hade kallats att vara deras överhuvud och ledare."
11 - De kommer lättast in i kristna kretsar
"Det verkar som om kristna församlingar och miljöer hör till de områden där dessa människor har lättast att utöva sin makt. Och det finns all anledning att fråga sig varför. Paulus var också förvånad över detta. Till korintierna skriver han, som redan nämnts i förordet: ”Ni finner er i att man gör er till slavar, att man utnyttjar och utsuger er, att man uppträder utmanande och slår er i ansiktet” (2 Kor. 11:20).
En av de viktigaste förklaringarna måste vara att maktmänniskan här kan kräva kärlek, ödmjukhet, tålamod och tolerans. En församling kan i många år ha fått grundlig undervisning om dessa goda Andens frukter. Präster och predikanter har hamrat in att kärleken, tålamodet och förståelsen är gränslös. De har inte nyanserat, inte förklarat att man kan löpa risk att bli skamligt utnyttjad i kärlekens och toleransens namn.
När maktmänniskan startar sina härjningar och någon börjar undra om denna person uppträder riktigt rätt, kommer han strax med krav på kärlek och förståelse. Maktmänniskorna kan även be om förlåtelse, men aldrig annat än som spel för galleriet. De kan böja sig för motstånd, men bara av taktiska skäl och för en tid. Medan de armbågar sig fram, möter de mjuka, fina människor som fostrats till värme, godhet och fördragsamhet. Detta är en av anledningarna till att det ofta går så lätt för dem."
"En ytterligare anledning till att maktmänniskorna så lätt tillskansar sig makt i kristna kretsar, är att de ofta använder bibeln i sin argumentation. De är ju som regel mycket intelligenta och har lätt för att studera. En sådan person kan snabbt snappa upp en mängd skriftställen som stödjer hans egna tankar. Guds folk är vana att böja sig för Guds ord. Trohet mot bibeln är för många det yppersta budet. Blotta tanken på trolöshet mot bibeln ger dem skuldkänslor. Vad många inte ser är att maktmänniskan använder bibeln som slagträ. Han använder den mot folket, inte för dem. I familjen och små grupper kan bibelns mest sublima avsnitt användas för att vidmakthålla en situation av psykisk och andlig terror. Och då måste man verkligen säga att Guds ord missbruka"
12 - De angriper de svagaste
"Ibland tar dessa människor med sig en hel hjord, bryter sig ur gemenskapen och bildar ett nytt sammanhang, präglat av underkastelse och lydnad. Men lyckligtvis underskattar de ofta trögheten i en församling eller institution. Jag vet fall där maktmänniskorna tydligen trodde att de flesta skulle bryta upp från sin gamla miljö, men där det till slut bara blev en handfull som följde med. Men ibland lyckas de. En framträdande kyrkoledare i USA skriver: ”Några som inte alls förstod en herdes hjärta använde herdeprincipen och byggde små riken för att regera och utnyttja Guds folk”.
13 - De har gett sig hän åt maktruset
"Här befinner vi oss i skärningspunkten mellan det gudomliga och det djävulska. Detta är syndens brännpunkt. Maktruset är djävulens energi, hans drivkraft och enda njutning. När människor ger sig hän åt det, är inga bilder för dramatiska, för starka och för skarpa i beskrivningen av deras synd och belägenhet.
Detta är vad torterade känner när de pinar sina offer. Detta är det rus som Nero upplevde när lejonen slet de kristnas kroppar i stycken på arenan. Även en del maktmänniskor tar till fysiskt våld för att uppleva detta rus. När mannen slår sin hustru i golvet och hon ligger där full av ångest och smärta framför honom, upplever han det mest djävulska av alla rus."
14 - Faran att använda begreppet maktmänniska
"Men givetvis finns det faror med en bok som denna. När en sund kraftnatur går ut i Herrens strid mot förfall och omoral eller går fram med kraft för att främja Herrens verk, kan han snabbt stämplas som maktmänniska av sina motståndare.
Överkänsliga människor kan också börja misstänka att de själva är maktmänniskor. De tycker sig känna igen vissa drag hos sig själva. De ser exempelvis tendenser till självupptagenhet, lust att hävda sig, behov av att bestämma, och så grips de av syndanöd. Vad man kan säga till sådana människor är att om de vore maktmänniskor av det slag som har beskrivits ovan, skulle de aldrig ha erkänt att de hade sådana karaktärsdrag. Framför allt skulle de aldrig ha gripits av syndanöd.
I det stora hela är farorna med att använda begreppet maktmänniska små i jämförelse med vilken nytta vi har av att använda det."
15 - Räkna inte med någon bättring
"En känd och aktad kristen psykiater angrep mig en gång på grund av liknande synpunkter. Det skedde offentligt. Efteråt sökte jag upp honom och var naturligtvis ytterst lyhörd för vad han hade att säga både som fackman och mogen kristen. När vi hade samtalat en stund frågade jag honom, om han kunde ge mig något exempel på att han hade kunnat märka någon förbättring hos någon maktmänniska som han hade behandlat.
Här måste det inflikas att det är ytterst få maktmänniskor som kommer under behandling. Det beror helt på att de saknar sjukdomsinsikt. De känner sig inte sjuka. De saknar motivation, som det heter. När själasörjare säger så om en människa som de inte kunde hjälpa, beskylls de ofta för att bara komma med ursäkter. Men kräver inte till och med Gud motivation? En maktmänniska skulle bara gapa av förvåning om någon skulle komma på något så fantastiskt som att föreslå en behandling av dem. I deras ögon är det snarare de som är omgivna av hypernervösa människor. Deras äkta hälfter är halvtokiga, och deras motståndare i församlingen är förryckta idioter. Själva är de balanserade, friska och starka.
Psykiatern jag talade med satt länge och funderade innan han svarade. Jag kunde läsa i hans ansikte att han letade febrilt i minnet för att hitta något hållbart att komma med. Till slut sa han lite generat: ”Jo, en gång hade jag en man på behandling i femton år. Då tyckte jag mig se spår av viss förbättring”. Jag avslutade samtalet med några allmänna kommentarer till detta och lämnade hans kontor tämligen skakad. Femton år, och så ”spår av viss förbättring!” Det verkade som om denne annars så kloke och kunnige man fullständigt hade glömt offren. Han såg bara patienten."
16 - När de avslöjas
"Det finns en nådegåva som kallas förmågan ”att skilja mellan andar” (1 Kor. 12:10). Sanna Herrens profeter har fått den gåvan. Därför heter det i skriften: ”Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs” (1 Kor. 14:29). När det gäller en som är otroende, kan han bli ”avslöjad av alla”. Till och med ”hans hjärtas hemligheter uppenbaras” (1 Kor. 14:24-25). Samma sak kan ske med maktmänniskor som uppträder i församlingen. Många kan låta sig luras och fyllas av beundran för dessa människor. Men den helige Ande kan avslöja dem genom de tjänare som han har gett nådegåvan och förmågan att skilja mellan andar och avslöja falskhet. Sådana människor märker att tungotalet är falskt, att uttydningen är arrangerad och att det profetiska budskapet är konstruerat för att stödja maktmänniskans egen uppfattning, vare sig det sker medvetet eller omedvetet.
Så småningom börjar många uppleva att det är någonting som inte stämmer. De kanske inte kan klä det i ord, men de känner tomheten och falskheten i sin ande. Det beror på att dessa maktmänniskor inte bara smider sina ränker utan också är tomma. I de länder där bibeln kom till betyder regnet mycket. Utan regn ingen gröda och följaktligen ingen mat. Därför används torkan och de tomma skyarna ofta som bilder för detta tillstånd. Judas skriver om herdar som liknar moln utan regn som drivs förbi av vinden. Och aposteln Petrus använder följande beskrivning: ”Dessa människor är källor utan vatten och moln som jagas av stormvinden” (2 Petr. 2:17)
17 - Avbryt förbindelserna med dem
"Till tessalonikerna skriver Paulus: ”Bröder, vi uppmanar er i vår Herre Jesu Kristi namn att hålla er borta från varje broder som lever oordentligt och inte följer de lärdomar som de har fått av oss” (2 Tess. 3:6). Timoteus får flera liknande, stränga förmaningar av sin uppfostrare och lärare Paulus. Bland annat skriver han om människor som bär fromheten som en mask, men inte vill veta av dess kraft. ”Håll dig borta från dem”, är Paulus uppmaning. I brevet till galaterna ger han också exempel på hur han själv har tagit konsekvenserna av sin hållning. Han skriver om falska bröder och säger: ”Men inte ens för ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss” (Gal. 2:5).
En del av dessa skriftställen handlar inte om sådana som kan betecknas som maktmänniskor, utan bland annat om villolärare och sådana som inlåtit sig i omoral. Men exemplen har anförts för att visa att det ibland kan vara både rätt och nödvändigt att bryta med människor även i den kristna församlingen, gemenskapen eller familjen."
18 - Vad blir domen över dem, och har de något värde som människor?
"Om domen vet vi lite eller ingenting. Den är Guds. Men vissa bibelord är fruktansvärt stränga. En positiv människa som hela sitt liv har gett akt på alla bibelord om kärlek, nåd och barmhärtighet kan inte annat än rygga tillbaka när hon öppnar ögonen och ser vad som verkligen står skrivet. Men vi bör ändå vara mycket försiktiga med att uttala oss kategoriskt om dessa människors eviga öde. Det kan ju finnas omständigheter, brister i deras utveckling och karaktär, som de själva inte råder över eller omedvetet har gått in i. Gud känner det mänskliga sinnets alla irrgångar. Han känner alla motiv och bevekelsegrunder, och han tar emot, förlåter och frälser en människa vid den yttersta gränsen. Rövaren blev räddad på tröskeln till helvetet.
Har dessa människor något värde för Gud och i förhållande till andra människor? Ja, trots att denna personlighetstyp och de omständigheter som har beskrivits ovan betecknas som ”det allra svåraste” av fackfolk med lång och gedigen erfarenhet, så är det möjligt att se positiva aspekter. Det kan finnas situationer där en totalt orädd människa kan uträtta saker som vi andra normalt aldrig skulle klara av. I en katastrofsituation kan en maktmänniska ta befälet, bringa ordning och reda i saker och ting och utföra stordåd. En del av dem kan också frambringa konstverk av hög kvalitet. Framför allt måste vi som kristna hålla fast vid att de har ett oändligt värde i Guds ögon, för det har alla människor på jorden."
19 - Herren har kallat oss att vara tjänare, inte herrar
"Syftet med denna tjänst och detta liv är att förhärliga, ära och glädja Gud. Aposteln Paulus uttrycker det så, att han inte mer lever för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för honom, Herren Jesus Kristus. Kristi kärlek lämnade honom inget val. Han reste över land och hav och utstod de svåraste strapatser och lidanden utan tanke på sig själv. Hela tiden hade han bara detta för ögonen: att helt förena sig med sin Herres intressen i världen och kämpa för att glädja honom.
Det var denna kärlek som Jesus också sökte hos Petrus, han som sattes att leda den första kristna församlingen. På stranden, efter det att lärjungarna hade stigit i land efter en misslyckad natt på sjön och Jesus hade utfört undret med fiskefångsten, tog han Petrus åt sidan, blottade den innersta nerven i hans själsliv och borrade in orden om kärlek, inte bara en gång utan tre gånger: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Till slut utbrast den fallne aposteln: ”Herre, du vet allt, Du vet att jag har dig kär” (Joh. 21:15ff). Därmed var det klart. Vägen låg öppen. Han kunde ta över ledningen av den första församlingen.
Detta, mina vänner, drar upp konturerna till en helt annan livsstil och en helt annan värld än den som har beskrivits i den här boken. Låt oss värna om detta liv, både i oss själva och i våra församlingar. Och låt oss av alla krafter beskydda det mot alla onda angrepp."
Med tillstånd av Luther förlag
Ur förordet:
"Gäng på gång har jag frågat mig själv; Gäller inte herdetjänsten även för maktmänniskans offer? Det står ju "var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den" (1 Petr 5:2) Det står ju också att vi ska stödja de svaga (1Thess 5:14) och att "vi som är starka är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor".
(Rom 15:1)
Enligt min mening är detta ett stort problemområde som är höljt i dunkel. Det verkar som om ledarna har gripits av förlamning. Ibland undrar jag om inte herdarna är lika rädda som hjorden, och i så fall klandrar jag ingen. För ingenting (förutom Djävulen själv) är så skrämmande som när dessa "farliga vargar" tränger sig in(jfr Apg 20:29)."
1 - Vad är kärnan i en maktmänniskas själsliv?
"Det bästa de vet är att härska. De har ett omättligt behov av att regera andras hjärtan och tankar.
2 - De vill stå i centrum för uppmärksamheten
"Vi får inte glömma att att vi människor bara ger ifrån oss "månljus". Solljuset kommer ifrån Kristus. Det som Paulus och Barnabas gjorde här (i Apg 14:8; vägrade att låta sig dyrkas, min anm) skulle en maktmänniska aldrig ha kommit på. Han skulle istället ha ryst av välbehag och njutit till sista droppen av upphöjelsen. Helst av allt vill han ju dyrkas och åtlydas som gud"
3 - De är alltid stridslystna
"Jag ger mig inte förrän jag har omgärdat hela egendomen med med domar från högsta domstolen ", sade en som låg i ständig tvist med grannarna"
4 - Skuldkänslan är deras främsta vapen
Skuldkänslan är maktmänniskornas främsta vapen. Eftersom de är skarpa iaktagare, håller de hela tiden ögonen på offret för att hitta sprickor i moralen eller uppträdandet. Hela tiden kretsar de runt dem för att se om de gör allra minsta fel. Maktmänniskan kommer sällan med falska påståenden. De angriper verkliga fel men de dramatiserar och överdriver. De är experter på att ljuga med hjälp av "idel sanningar".
5 - De bryter ner självkänslan
"Maktmänniskans iver att påpeka fel har flera syften. Bland annat vill de bryta ner självkänslan hos offret, och målet är fortfarande detsamma: att knäcka allt motstånd så att de kan föra befälet och regera. Därför avslöjar de omedelbart minsta avvikelse. De håller såren öppna. De spelar på människors mindervärdes och
osäkerhetskänslor."
6 - De förstår inte andras behov
"Den församling och gemenskap som styrs och regeras av en sådan ”herde” får ingen andlig vård, ingen näring, ingen vägledning. Skulle någon vilja gripa in och utföra en sann herdetjänst, hindras han i sitt arbete. Maktmänniskan är nämligen rädd att hamna i skuggan av andra.
I fråga om pengar är maktmänniskor livsfarliga för församlingar och kyrkor. De kan driva igenom vansinniga projekt för att skapa monument över sig själva. Det kan resultera i ett skrytbygge av en kyrka, en överdimensionerad orgel och dyra konstverk som församlingen inte har råd med. Och alltihop kan sluta i ekonomiskt kaos och stora bekymmer. Men dessa maktmänniskor tänker inte på följderna. De har bara sitt eget storhetsvansinne för ögonen. Att församlingen behöver en ny kyrka, en lämplig orgel eller en utsmyckning som passar ekonomin, det ser de inte. Men ofta är de stora talare och debattörer. Framför allt är de taktiker. De ägnar all sin tid åt att förbereda sig. Därför får de också ofta sin vilja igenom vid församlingsmöten och årsmöten."
7 - De har stort behov av stimulans
"När en sådan människa kommer in i den kristna församlingen eller gemenskapen, angriper hon naturligtvis inte rent ut vad bibeln kallar Andens frukter. Ingen maktmänniska är så dum att han talar nedsättande om den kärlek, glädje och frid som Anden ger. Men han börjar strax angripa vad han kallar livlöshet och död kristendom. Han sätter in stötarna mot vad han betecknar som ljumhet och slöhet. I sin attack river han samtidigt ner den atmosfär som präglar Andens frukter. Någon har inte den rätta läran, och det legitimerar ett slag under bältet. En annan är för slapp och likgiltig och tigger en örfil. En tredje saknar handlingskraft och behöver en spark i baken. Att de angripna varken är ljumma, torra eller slappa utan kärleksfulla, saktmodiga och ödmjuka, det ser inte maktmänniskan. Och gjorde han det, skulle han ändå förneka det inför sig själv. Bestämmande för hans del är att han känner sig uttråkad och gäspar käken ur led i en församling full av Andens frukter. Men just därför att kampen mot det goda förs så försåtligt, är det inte alltid lätt att genomskåda dessa attacker."
8 - De har orimliga förväntningar
"Låt oss sammanfatta: Gud har förväntningar på oss. Vi försöker motsvara dem. Men när vi misslyckas får vi förlåtelse. Och hela tiden kan vi glädja oss i Herren (Fil. 4:4), därför att han är och förblir fullkomlig.
När maktmänniskan däremot sätter sig i Guds ställe och kräver vad Gud allena har rätt att kräva, samtidigt som han pressar upp förväntningarna på orimliga höjder, utan att han har någon förlåtelse att ge utan bara väcker skuldkänslor – då har anhängarna hamnat i en situation som kan knäcka vem som helst. Befrielse från förväntningarnas grepp är också ett livsvillkor för dem som fallit offer för maktmänniskorna."
9 - Lurar de flesta
"Vad är det som gör att maktmänniskorna lurar de allra flesta? För det gör de.
Det finns flera orsaker. Som själasörjare har jag anledning att tro att de är beskyddade av onda makter. Jag tror varken att det är riktigt eller särskilt klokt att förklara maktbegäret som besatthet av onda makter. Jag utesluter inte att en sådan människa kan öppna sig för onda andar, som då kan komma in och ta över kontrollen. Men oftast tror jag att det är synden och den onda, syndiga naturen som är förklaringen till dessa människors handlande. Från en annan synpunkt är det klart att djävulen ser vilka användbara redskap de är. De opererar ju på hans hemmaplan. Och han är tjuven som ”kommer bara för att stjäla, slakta och döda” (Joh. 10:10). Därför vill han gärna hjälpa och beskydda dem. Precis som han själv använder sig av kamouflage, så lär han dessa människor att uppträda så att deras taktiska manövrer är dolda för insyn. Bibeln säger: ”Satan själv gör sig lik en ljusets ängel” (2 Kor. 11:14), och likadant kan en maktmänniska omskapa sig utåt.
Vi ska komma ihåg att maktmänniskor som regel är mycket intelligenta människor. Samtidigt är de ofta charmerande och förefaller inte nervösa. De går och bär på ett inre tryck, men detta döljer de effektivt. De är i regel belevade och förtroendeingivande. Många är kvinnotjusare. Därtill är de sluga och taktiskt begåvade."
10 - De älskar underordningssystem
"Maktmänniskan tar från första stund ställning för den mest extrema formen av underordning. Detta gäller såväl förhållandet mellan föräldrar och barn som mellan man och hustru, liksom ordningen i kyrkan, församlingen eller den kristna gemenskapen. Att välja skriftställen är enkelt. Det gäller att plocka fram dem som är mest slagkraftiga i maktkampen. Utvärderingen och tolkningen är också enkel. Man väljer den uppfattning som stöder de mest extrema aspekterna av underordning."
"Befängda situationer kan uppstå när normala människor inser att de har blivit lurade och förvandlats till slavar. En ungdomsgrupp hade stått under befäl av en maktmänniska ganska många år. De levde som i en stor familj. Plötsligt förstod de hur det förhöll sig. De hade utnyttjats av en människa som åtnjöt deras underkastelse och blinda lydnad. De modigaste sa ifrån och förklarade att alla hade bestämt sig för att lämna storfamiljen. Ledaren började strax ”profetera” med ett budskap som var starkt kryddat med ”så säger Herren, den Allsmäktige”. Det handlade i stort om att de var på väg att avfalla från Gud och skulle sluta i helvetet. Enda räddningen var att de omprövade sina beslut och underordnade sig den Herrens tjänare som hade kallats att vara deras överhuvud och ledare."
11 - De kommer lättast in i kristna kretsar
"Det verkar som om kristna församlingar och miljöer hör till de områden där dessa människor har lättast att utöva sin makt. Och det finns all anledning att fråga sig varför. Paulus var också förvånad över detta. Till korintierna skriver han, som redan nämnts i förordet: ”Ni finner er i att man gör er till slavar, att man utnyttjar och utsuger er, att man uppträder utmanande och slår er i ansiktet” (2 Kor. 11:20).
En av de viktigaste förklaringarna måste vara att maktmänniskan här kan kräva kärlek, ödmjukhet, tålamod och tolerans. En församling kan i många år ha fått grundlig undervisning om dessa goda Andens frukter. Präster och predikanter har hamrat in att kärleken, tålamodet och förståelsen är gränslös. De har inte nyanserat, inte förklarat att man kan löpa risk att bli skamligt utnyttjad i kärlekens och toleransens namn.
När maktmänniskan startar sina härjningar och någon börjar undra om denna person uppträder riktigt rätt, kommer han strax med krav på kärlek och förståelse. Maktmänniskorna kan även be om förlåtelse, men aldrig annat än som spel för galleriet. De kan böja sig för motstånd, men bara av taktiska skäl och för en tid. Medan de armbågar sig fram, möter de mjuka, fina människor som fostrats till värme, godhet och fördragsamhet. Detta är en av anledningarna till att det ofta går så lätt för dem."
"En ytterligare anledning till att maktmänniskorna så lätt tillskansar sig makt i kristna kretsar, är att de ofta använder bibeln i sin argumentation. De är ju som regel mycket intelligenta och har lätt för att studera. En sådan person kan snabbt snappa upp en mängd skriftställen som stödjer hans egna tankar. Guds folk är vana att böja sig för Guds ord. Trohet mot bibeln är för många det yppersta budet. Blotta tanken på trolöshet mot bibeln ger dem skuldkänslor. Vad många inte ser är att maktmänniskan använder bibeln som slagträ. Han använder den mot folket, inte för dem. I familjen och små grupper kan bibelns mest sublima avsnitt användas för att vidmakthålla en situation av psykisk och andlig terror. Och då måste man verkligen säga att Guds ord missbruka"
12 - De angriper de svagaste
"Ibland tar dessa människor med sig en hel hjord, bryter sig ur gemenskapen och bildar ett nytt sammanhang, präglat av underkastelse och lydnad. Men lyckligtvis underskattar de ofta trögheten i en församling eller institution. Jag vet fall där maktmänniskorna tydligen trodde att de flesta skulle bryta upp från sin gamla miljö, men där det till slut bara blev en handfull som följde med. Men ibland lyckas de. En framträdande kyrkoledare i USA skriver: ”Några som inte alls förstod en herdes hjärta använde herdeprincipen och byggde små riken för att regera och utnyttja Guds folk”.
13 - De har gett sig hän åt maktruset
"Här befinner vi oss i skärningspunkten mellan det gudomliga och det djävulska. Detta är syndens brännpunkt. Maktruset är djävulens energi, hans drivkraft och enda njutning. När människor ger sig hän åt det, är inga bilder för dramatiska, för starka och för skarpa i beskrivningen av deras synd och belägenhet.
Detta är vad torterade känner när de pinar sina offer. Detta är det rus som Nero upplevde när lejonen slet de kristnas kroppar i stycken på arenan. Även en del maktmänniskor tar till fysiskt våld för att uppleva detta rus. När mannen slår sin hustru i golvet och hon ligger där full av ångest och smärta framför honom, upplever han det mest djävulska av alla rus."
14 - Faran att använda begreppet maktmänniska
"Men givetvis finns det faror med en bok som denna. När en sund kraftnatur går ut i Herrens strid mot förfall och omoral eller går fram med kraft för att främja Herrens verk, kan han snabbt stämplas som maktmänniska av sina motståndare.
Överkänsliga människor kan också börja misstänka att de själva är maktmänniskor. De tycker sig känna igen vissa drag hos sig själva. De ser exempelvis tendenser till självupptagenhet, lust att hävda sig, behov av att bestämma, och så grips de av syndanöd. Vad man kan säga till sådana människor är att om de vore maktmänniskor av det slag som har beskrivits ovan, skulle de aldrig ha erkänt att de hade sådana karaktärsdrag. Framför allt skulle de aldrig ha gripits av syndanöd.
I det stora hela är farorna med att använda begreppet maktmänniska små i jämförelse med vilken nytta vi har av att använda det."
15 - Räkna inte med någon bättring
"En känd och aktad kristen psykiater angrep mig en gång på grund av liknande synpunkter. Det skedde offentligt. Efteråt sökte jag upp honom och var naturligtvis ytterst lyhörd för vad han hade att säga både som fackman och mogen kristen. När vi hade samtalat en stund frågade jag honom, om han kunde ge mig något exempel på att han hade kunnat märka någon förbättring hos någon maktmänniska som han hade behandlat.
Här måste det inflikas att det är ytterst få maktmänniskor som kommer under behandling. Det beror helt på att de saknar sjukdomsinsikt. De känner sig inte sjuka. De saknar motivation, som det heter. När själasörjare säger så om en människa som de inte kunde hjälpa, beskylls de ofta för att bara komma med ursäkter. Men kräver inte till och med Gud motivation? En maktmänniska skulle bara gapa av förvåning om någon skulle komma på något så fantastiskt som att föreslå en behandling av dem. I deras ögon är det snarare de som är omgivna av hypernervösa människor. Deras äkta hälfter är halvtokiga, och deras motståndare i församlingen är förryckta idioter. Själva är de balanserade, friska och starka.
Psykiatern jag talade med satt länge och funderade innan han svarade. Jag kunde läsa i hans ansikte att han letade febrilt i minnet för att hitta något hållbart att komma med. Till slut sa han lite generat: ”Jo, en gång hade jag en man på behandling i femton år. Då tyckte jag mig se spår av viss förbättring”. Jag avslutade samtalet med några allmänna kommentarer till detta och lämnade hans kontor tämligen skakad. Femton år, och så ”spår av viss förbättring!” Det verkade som om denne annars så kloke och kunnige man fullständigt hade glömt offren. Han såg bara patienten."
16 - När de avslöjas
"Det finns en nådegåva som kallas förmågan ”att skilja mellan andar” (1 Kor. 12:10). Sanna Herrens profeter har fått den gåvan. Därför heter det i skriften: ”Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs” (1 Kor. 14:29). När det gäller en som är otroende, kan han bli ”avslöjad av alla”. Till och med ”hans hjärtas hemligheter uppenbaras” (1 Kor. 14:24-25). Samma sak kan ske med maktmänniskor som uppträder i församlingen. Många kan låta sig luras och fyllas av beundran för dessa människor. Men den helige Ande kan avslöja dem genom de tjänare som han har gett nådegåvan och förmågan att skilja mellan andar och avslöja falskhet. Sådana människor märker att tungotalet är falskt, att uttydningen är arrangerad och att det profetiska budskapet är konstruerat för att stödja maktmänniskans egen uppfattning, vare sig det sker medvetet eller omedvetet.
Så småningom börjar många uppleva att det är någonting som inte stämmer. De kanske inte kan klä det i ord, men de känner tomheten och falskheten i sin ande. Det beror på att dessa maktmänniskor inte bara smider sina ränker utan också är tomma. I de länder där bibeln kom till betyder regnet mycket. Utan regn ingen gröda och följaktligen ingen mat. Därför används torkan och de tomma skyarna ofta som bilder för detta tillstånd. Judas skriver om herdar som liknar moln utan regn som drivs förbi av vinden. Och aposteln Petrus använder följande beskrivning: ”Dessa människor är källor utan vatten och moln som jagas av stormvinden” (2 Petr. 2:17)
17 - Avbryt förbindelserna med dem
"Till tessalonikerna skriver Paulus: ”Bröder, vi uppmanar er i vår Herre Jesu Kristi namn att hålla er borta från varje broder som lever oordentligt och inte följer de lärdomar som de har fått av oss” (2 Tess. 3:6). Timoteus får flera liknande, stränga förmaningar av sin uppfostrare och lärare Paulus. Bland annat skriver han om människor som bär fromheten som en mask, men inte vill veta av dess kraft. ”Håll dig borta från dem”, är Paulus uppmaning. I brevet till galaterna ger han också exempel på hur han själv har tagit konsekvenserna av sin hållning. Han skriver om falska bröder och säger: ”Men inte ens för ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss” (Gal. 2:5).
En del av dessa skriftställen handlar inte om sådana som kan betecknas som maktmänniskor, utan bland annat om villolärare och sådana som inlåtit sig i omoral. Men exemplen har anförts för att visa att det ibland kan vara både rätt och nödvändigt att bryta med människor även i den kristna församlingen, gemenskapen eller familjen."
18 - Vad blir domen över dem, och har de något värde som människor?
"Om domen vet vi lite eller ingenting. Den är Guds. Men vissa bibelord är fruktansvärt stränga. En positiv människa som hela sitt liv har gett akt på alla bibelord om kärlek, nåd och barmhärtighet kan inte annat än rygga tillbaka när hon öppnar ögonen och ser vad som verkligen står skrivet. Men vi bör ändå vara mycket försiktiga med att uttala oss kategoriskt om dessa människors eviga öde. Det kan ju finnas omständigheter, brister i deras utveckling och karaktär, som de själva inte råder över eller omedvetet har gått in i. Gud känner det mänskliga sinnets alla irrgångar. Han känner alla motiv och bevekelsegrunder, och han tar emot, förlåter och frälser en människa vid den yttersta gränsen. Rövaren blev räddad på tröskeln till helvetet.
Har dessa människor något värde för Gud och i förhållande till andra människor? Ja, trots att denna personlighetstyp och de omständigheter som har beskrivits ovan betecknas som ”det allra svåraste” av fackfolk med lång och gedigen erfarenhet, så är det möjligt att se positiva aspekter. Det kan finnas situationer där en totalt orädd människa kan uträtta saker som vi andra normalt aldrig skulle klara av. I en katastrofsituation kan en maktmänniska ta befälet, bringa ordning och reda i saker och ting och utföra stordåd. En del av dem kan också frambringa konstverk av hög kvalitet. Framför allt måste vi som kristna hålla fast vid att de har ett oändligt värde i Guds ögon, för det har alla människor på jorden."
19 - Herren har kallat oss att vara tjänare, inte herrar
"Syftet med denna tjänst och detta liv är att förhärliga, ära och glädja Gud. Aposteln Paulus uttrycker det så, att han inte mer lever för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för honom, Herren Jesus Kristus. Kristi kärlek lämnade honom inget val. Han reste över land och hav och utstod de svåraste strapatser och lidanden utan tanke på sig själv. Hela tiden hade han bara detta för ögonen: att helt förena sig med sin Herres intressen i världen och kämpa för att glädja honom.
Det var denna kärlek som Jesus också sökte hos Petrus, han som sattes att leda den första kristna församlingen. På stranden, efter det att lärjungarna hade stigit i land efter en misslyckad natt på sjön och Jesus hade utfört undret med fiskefångsten, tog han Petrus åt sidan, blottade den innersta nerven i hans själsliv och borrade in orden om kärlek, inte bara en gång utan tre gånger: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Till slut utbrast den fallne aposteln: ”Herre, du vet allt, Du vet att jag har dig kär” (Joh. 21:15ff). Därmed var det klart. Vägen låg öppen. Han kunde ta över ledningen av den första församlingen.
Detta, mina vänner, drar upp konturerna till en helt annan livsstil och en helt annan värld än den som har beskrivits i den här boken. Låt oss värna om detta liv, både i oss själva och i våra församlingar. Och låt oss av alla krafter beskydda det mot alla onda angrepp."
Med tillstånd av Luther förlag
Kommentarer
Skicka en kommentar