Soli Deo Gloria

   "Ett land i uppror  får många herrar,  men en klok och förståndig man  skapar varaktig ordning."  Ords 28:2

 Församlingen livets ord är ju en församling som predikar framgång genom tro. I sig inget anmärkningsvärt kan man tycka. Klassisk kristendom har väl alltid uppmuntrat till att tro Gud om det "man ännu inte ser" och att vandra på Guds löften så som exempelvis Abraham gjorde. Den kritik som framgångsteologin dock fått genom åren är väl idén om att bara man har rätt tro så kommer hälsa rikedom och annat man kan önska sig som ett brev på posten. Inte utan att man tänker på Paulus varningar för läror och undervisning som "kliar i öronen". (2Tim 4:3) Den missionsverksamhet som församlingen livets ord bedrivit sedan starten får man väl bedöma som mycket framgångsrik. Runt tusen församlingar i forna Sovjet sägs ha kopplingar till församlingen i Sverige.  Men..Var är framgången för trosrörelsen i Sverige? Hur hanterar man det faktum att läran om framgång i alla väder tycks krocka med verkligheten?  Församlingar som startades av trosrörelsen  på olika håll i vårt land har lag...

Får allas längtan efter att prisa Gud komma till uttryck i en gudstjänst idag? Modern lovsång är ofta det enda medlet som ges idag i vissa frikyrkliga församlingar – men: varför kan inte exempelvis de äldre få sjunga sånger i en gudstjänst som passar deras uttryck? Den frågan ställer jag mig efter att ha deltagit i en gudstjänst med väloljad lovsång av hög kvalitet.   Personligen uppskattar jag lovsång men sjunger gärna också tidlösa läsarsånger som O store Gud eller andra ”klassiker” och kan inte se att det ena behöver utesluta det andra. Vill vi inte få med alla i lovsången, tillbedjan? Borde inte alla erbjudas den möjligheten ? Varför sitter så många äldre tysta på sin plats under lovsången om inte för att de upplever att det inte är deras uttryck? Är det brist på empati som gör att man inte ser ”sin nästas” längtan och önskan att få tillbe sin Herre och Gud på ett sätt man finnar passar ens egen andliga historia och uttryck? Eller är det ett utslag av en up...