Reflektion efter en förmiddagsgudstjänst

Får allas längtan efter att prisa Gud komma till uttryck i en gudstjänst idag? Modern lovsång är ofta det enda medlet som ges idag i vissa frikyrkliga församlingar – men: varför kan inte exempelvis de äldre få sjunga sånger i en gudstjänst som passar deras uttryck? Den frågan ställer jag mig efter att ha deltagit i en gudstjänst med väloljad lovsång av hög kvalitet. 

 Personligen uppskattar jag lovsång men sjunger gärna också tidlösa läsarsånger som O store Gud eller andra ”klassiker” och kan inte se att det ena behöver utesluta det andra. Vill vi inte få med alla i lovsången, tillbedjan? Borde inte alla erbjudas den möjligheten ? Varför sitter så många äldre tysta på sin plats under lovsången om inte för att de upplever att det inte är deras uttryck? Är det brist på empati som gör att man inte ser ”sin nästas” längtan och önskan att få tillbe sin Herre och Gud på ett sätt man finnar passar ens egen andliga historia och uttryck? Eller är det ett utslag av en uppfattning att de sångerna/psalmerna har passerat ett ” bäst före” datum? 

 Vem sätter standarden? De ”unga”? De ”äldste”? I skriften tycks de med ålder och erfarenhet ha ett företräde i att leda församlingen, och vi uppmanas till att hedra våra föräldrar, ”Detta är det första bud som har ett löfte: "för att det skall gå dig väl och du skall leva länge på jorden". (Ef 6:1) ” Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.” 1 Joh 4:7-8 

 Vad innebär orden ifrån Malaki (4:6) om att ”vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna?” Kanske att både generationerna i Kristi efterföljd inte bara ska se till sin egen generation utan också till den andres? 

 ” Om ni nu har tröst hos Kristus, om ni får uppmuntran av hans kärlek, gemenskap i Anden och medkänsla och barmhärtighet, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och vara ett i själ och sinne. Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte till ert eget bästa utan också till andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var..” 

 Att inte gå den vägen – att stänga sitt hjärta för den andra generationen - får ju tydligen också allvarliga konsekvenser av Mal 4 att döma.