Vishet eller dårskap?
"Håll dig inte själv för vis, frukta HERREN och fly det onda.
Det skall ge hälsa åt din kropp, ny styrka åt alla dess ben" (Ords 3:7)
Bibeln har ju en del att säga ifråga om vishet och dårskap.. Kanske inte alltid i samklang med samtidens syn på densamma men nog är vår värld i trängande behov av den, visheten? Ekonomiska och miljömässiga hot och diverse konflikthärdar hänger likt mörka moln över vår tillvaro, var finns lösningen, svaren? I Ordspråksboken - som den vise Salomo sägs ha skrivit merparten av kan vi läsa följande: "Att frukta HERREN är början till kunskap, men vishet och förmaning föraktas av dåren."
(Ords 1:7) Jesu liknelse om mannen som byggde sitt hus på klippan respektive på sand kan väl här illustrera begreppet att "frukta Herren".
"Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem, vem han är lik, det skall jag visa er. Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt." (Luk 6:48)
Att ödmjuka sig under Guds vägledning och råd är vishet i motsats till att i högmod tro sig veta bäst själv. "Ty Gud står emot de högmodiga men de ödmjuka ger han nåd". (Jak 4:6)
Räcker det då inte med vårt Gudagivna förstånd för att klara sig i tillvaron? Är inte vårt förnuft med vilket vi åstadkommit så mycket fantastiskt tillräckligt? Jo säger "dåren". Nej säger den den vise. Vårt mänskliga förstånd i all sin briljans är nämligen begränsat! Alternativt vore vi onekligen så som Gud. Att därför sätta sin fulla tillit till vårt begränsade förstånd är dårskap enligt skriften. Den verkliga visheten kan först komma den till del som inser sin begränsning. Apostel Paulus tar upp ämnet i 1 Kor 1-3
"Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis. Ty den här världens visdom är dårskap inför Gud. Det står skrivet: Han fångar de visa i deras slughet." (3:18)
Genom Anden får vi del av Guds vishet och blir skickliggjorda till att vara tjänare i det nya förbundet som är Ande och inte bokstav. En visdom som inte är av denna världen. Som kommer från Livets träd och inte kunskapens. "Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud." (2 Kor 10:2)
Men vad händer när vi medvetet eller omedvetet tycker oss veta bäst själva? När vi av någon anledning lämnar Andens visdom till förmån för vår egen? Så här skriver Sven Reichmann i boken från Nimrod till antikrist: "När människan upphöjer sitt förnuft till en sorts högsta auktoritet, hamnar hon i det Bibeln kallar laglöshet" (s94)
Är möjligen laglösheten rådande på närmre håll än vi kan ana och vill tro? Kanske till och med i våra kyrkliga beslutsfattande organ, i våra råd - om styrda av mänsklig visdom?
Den mänskliga visdomen förmår mycket, men klarar inte av att omfamna Guds djup och bredd.(Rom 11:34) I förhållande till den andliga världen är den mänskliga visdomen impotent och naken. Lik Simson avklippt sitt hår, kraftlös och blind. Därför passar det nog alldeles utmärkt ur vår fiendes perspektiv när vi förleds till att förlita oss på vårt eget förstånd. I vår förblindelse blir vi till ett lättfångat byte och i stället för att vinna seger "över vilddjuret och dess bild och dess namns tal" blir vi dess tjänare och språkrör.(Upp 15:2)
"Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft." (1 Kor 2:4)
"Att frukta HERREN är början till vishet, att känna den Helige är förstånd." (Ords 9:10)
Soli Deo Gloria
Det skall ge hälsa åt din kropp, ny styrka åt alla dess ben" (Ords 3:7)
Bibeln har ju en del att säga ifråga om vishet och dårskap.. Kanske inte alltid i samklang med samtidens syn på densamma men nog är vår värld i trängande behov av den, visheten? Ekonomiska och miljömässiga hot och diverse konflikthärdar hänger likt mörka moln över vår tillvaro, var finns lösningen, svaren? I Ordspråksboken - som den vise Salomo sägs ha skrivit merparten av kan vi läsa följande: "Att frukta HERREN är början till kunskap, men vishet och förmaning föraktas av dåren."
(Ords 1:7) Jesu liknelse om mannen som byggde sitt hus på klippan respektive på sand kan väl här illustrera begreppet att "frukta Herren".
"Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem, vem han är lik, det skall jag visa er. Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt." (Luk 6:48)
Att ödmjuka sig under Guds vägledning och råd är vishet i motsats till att i högmod tro sig veta bäst själv. "Ty Gud står emot de högmodiga men de ödmjuka ger han nåd". (Jak 4:6)
Räcker det då inte med vårt Gudagivna förstånd för att klara sig i tillvaron? Är inte vårt förnuft med vilket vi åstadkommit så mycket fantastiskt tillräckligt? Jo säger "dåren". Nej säger den den vise. Vårt mänskliga förstånd i all sin briljans är nämligen begränsat! Alternativt vore vi onekligen så som Gud. Att därför sätta sin fulla tillit till vårt begränsade förstånd är dårskap enligt skriften. Den verkliga visheten kan först komma den till del som inser sin begränsning. Apostel Paulus tar upp ämnet i 1 Kor 1-3
"Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis. Ty den här världens visdom är dårskap inför Gud. Det står skrivet: Han fångar de visa i deras slughet." (3:18)
Genom Anden får vi del av Guds vishet och blir skickliggjorda till att vara tjänare i det nya förbundet som är Ande och inte bokstav. En visdom som inte är av denna världen. Som kommer från Livets träd och inte kunskapens. "Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud." (2 Kor 10:2)
Men vad händer när vi medvetet eller omedvetet tycker oss veta bäst själva? När vi av någon anledning lämnar Andens visdom till förmån för vår egen? Så här skriver Sven Reichmann i boken från Nimrod till antikrist: "När människan upphöjer sitt förnuft till en sorts högsta auktoritet, hamnar hon i det Bibeln kallar laglöshet" (s94)
Är möjligen laglösheten rådande på närmre håll än vi kan ana och vill tro? Kanske till och med i våra kyrkliga beslutsfattande organ, i våra råd - om styrda av mänsklig visdom?
Den mänskliga visdomen förmår mycket, men klarar inte av att omfamna Guds djup och bredd.(Rom 11:34) I förhållande till den andliga världen är den mänskliga visdomen impotent och naken. Lik Simson avklippt sitt hår, kraftlös och blind. Därför passar det nog alldeles utmärkt ur vår fiendes perspektiv när vi förleds till att förlita oss på vårt eget förstånd. I vår förblindelse blir vi till ett lättfångat byte och i stället för att vinna seger "över vilddjuret och dess bild och dess namns tal" blir vi dess tjänare och språkrör.(Upp 15:2)
"Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft." (1 Kor 2:4)
"Att frukta HERREN är början till vishet, att känna den Helige är förstånd." (Ords 9:10)
Soli Deo Gloria
Kommentarer
Skicka en kommentar