På vilken kurs?
Frågan om vilken kurs som församlingen bör hålla kanske är lättare i teorin än i praktiken? Aktiekursen är det ju många som spänt följer i dessa dagar men för de som valt att följa honom som sade "följ mig" torde väl riktningen vara uppenbar?
"Thomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Joh 14:5)
Trots denna "enkla" sanning (Hebr 12:1) verkar det ändå som om kursändringarna kommer förr eller senare. I Galaterbrevet går Paulus till storms mot vad han menar vara en avviklelse från evangeliets sanning - lagiskhet som en väg till frälsning. Förtröstan på de egna gärningarna, den egna prestationen - snarare än tron på Jesus Kristus och hans fullbordade verk höll tydligen på att få församlingen i Galatien att hamna i diket. Hur lätt är det inte att komma ur kurs hur lätt blir vi inte förhäxade, bedragna?
"Jag har trolovat er med en enda man, för att föra fram en ren jungfru inför Kristus." skriver aposteln Paulus till församlingen i Korinth som verkade ha invaderats av falska apostlar. Plötsligt var det inte nog med Kristus. Nu skulle man också böja sitt huvud för apostlar vilka framträdde med osedvanlig pondus och maktfullkomlighet.
"Ni finner er i att man gör er till slavar, att man utnyttjar och utsuger er, att man uppträder utmanande och slår er i ansiktet." (2 Kor 11:20)
Vad skulle Paulus säga om situationen i dagens kristenhet? " Bravo ni håller kursen!" eller skulle han uttrycka samma farhågor som han gjorde till församlingen i Korinth?
" Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus." (2 Kor 11:3)
En trolovning, förlovning sker ju mellan två personer och i det här fallet är det mellan Kristus och församlingen. Således inget utrymme för en tredje part i förhållandet. "Brudgummen är den som har bruden" säger Johannes döparen (Joh 3:29) och gör inga anspråk på den trolovade. Inte heller Paulus försöker komma emellan de två: "Inte korsfästes väl Paulus för er? Eller döptes ni i Paulus namn?" (1 Kor 1:10) Var finns då den Bibliska grunden för nödvändigheten att underordna sig påvar och ämbeteten på längre eller närmare håll? Är det inte i Kristus vi finner vår gemenskap? Är det inte när vi samlas i hans namn vi fått löftet om hans närvaro?
Kanske vi också skulle behövt hänga med upp på förklaringsberget för att för att inse att det finns bara en som är värdig att följa, lammet? I en tid då diskussionen som förs kanske inte handlar om att bygga hyddor åt Elia och Mose men väl åt andra prelater? Där frågan om vems hydda vi sitter i ges rätt stor betydelse? Vissa anser ju till och med att det inte finns full frälsning utanför deras skyddande halmtak?
"Och när de såg upp, såg de ingen utom Jesus." Matt 17:8
Soli Deo Gloia
"Thomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Joh 14:5)
Trots denna "enkla" sanning (Hebr 12:1) verkar det ändå som om kursändringarna kommer förr eller senare. I Galaterbrevet går Paulus till storms mot vad han menar vara en avviklelse från evangeliets sanning - lagiskhet som en väg till frälsning. Förtröstan på de egna gärningarna, den egna prestationen - snarare än tron på Jesus Kristus och hans fullbordade verk höll tydligen på att få församlingen i Galatien att hamna i diket. Hur lätt är det inte att komma ur kurs hur lätt blir vi inte förhäxade, bedragna?
"Jag har trolovat er med en enda man, för att föra fram en ren jungfru inför Kristus." skriver aposteln Paulus till församlingen i Korinth som verkade ha invaderats av falska apostlar. Plötsligt var det inte nog med Kristus. Nu skulle man också böja sitt huvud för apostlar vilka framträdde med osedvanlig pondus och maktfullkomlighet.
"Ni finner er i att man gör er till slavar, att man utnyttjar och utsuger er, att man uppträder utmanande och slår er i ansiktet." (2 Kor 11:20)
Vad skulle Paulus säga om situationen i dagens kristenhet? " Bravo ni håller kursen!" eller skulle han uttrycka samma farhågor som han gjorde till församlingen i Korinth?
" Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus." (2 Kor 11:3)
En trolovning, förlovning sker ju mellan två personer och i det här fallet är det mellan Kristus och församlingen. Således inget utrymme för en tredje part i förhållandet. "Brudgummen är den som har bruden" säger Johannes döparen (Joh 3:29) och gör inga anspråk på den trolovade. Inte heller Paulus försöker komma emellan de två: "Inte korsfästes väl Paulus för er? Eller döptes ni i Paulus namn?" (1 Kor 1:10) Var finns då den Bibliska grunden för nödvändigheten att underordna sig påvar och ämbeteten på längre eller närmare håll? Är det inte i Kristus vi finner vår gemenskap? Är det inte när vi samlas i hans namn vi fått löftet om hans närvaro?
Kanske vi också skulle behövt hänga med upp på förklaringsberget för att för att inse att det finns bara en som är värdig att följa, lammet? I en tid då diskussionen som förs kanske inte handlar om att bygga hyddor åt Elia och Mose men väl åt andra prelater? Där frågan om vems hydda vi sitter i ges rätt stor betydelse? Vissa anser ju till och med att det inte finns full frälsning utanför deras skyddande halmtak?
"Och när de såg upp, såg de ingen utom Jesus." Matt 17:8
Soli Deo Gloia
Kommentarer
Skicka en kommentar