"Här är Herrens tempel" ?
Hörde Ulf Ekman på sitt vårseminarium gång på gång betona att församlingen är Kristi kropp, att "huvudet inte kan skiljas från kroppen". Varför då denna betoning undrar man i sitt stilla sinne?
Visst är det väl en sanning att Kristus identifierar sig med de som är samlade i HANS namn, men finns det inte faror med att överdriva denna sanning? För församlingen är väl endast Kristi kropp i den mån den är underordnad honom som är Huvudet? Visar inte Uppenbarelsebokens sändebrev till de sju församlingarna att det inte alltid är en självklarhet? Eller som Paulus uttrycker det i 2 Kor 13:5: "Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet." Kristi kropp, ja, men i all sin mänskliga bräcklighet och med ständigt behov av vägledning och korrigering. Inte ger sanningen om att vi är Kristi kropp frikort till självsvådligt beteende och agerande av ett ledarskap som inte får ifrågasättas eller prövas? Leder inte också ett tänkande enligt ovan till den katolska dogmen om att "ingen frälsning finns utanför kyrkan"? Men var finns de Bibliska beläggen för det?
Tankarna går osökt till profeterna som stundom varnade Israels religiösa ledarskap om att vägen de gick på var fördärvets men som genom utkorelsen såg sig som "osårbara".
"Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats. Lita inte på lögnaktigt tal som säger: "Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel." (Jer 7:3)
En annan grundbult som profeterna stadfäste var ju Herrens suveränitet. Elia, vars namn betyder "Herren är Gud" var ju en av dem. Frestelsen att vilja vara som Gud kan kanske ta sig mer subtila former än vi kan ana? För ligger den inte nära till hands om man sätter likhetstecken mellan församlingen och dess Herre?
"Ty så säger HERREN, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är HERREN, och det finns ingen annan" (Jes 45:18)
Låt oss glädjas över nåden att få vara en Guds boning genom tron! Men låt det aldrig få leda oss in i ett övermod och ett oberoende av honom som sade:
"Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.....Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp..." (Joh 15:4,6)
Profeten Jesajas varningsrop till ett folk som fattar sina beslut utan att söka Herrens vägledning är tänkvärda för en kristendom som gjort sig själva till herrar och "gudar".
"Ty så säger Herren HERREN, Israels Helige: "Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka." Men ni vill inte. Ni säger: "Nej, på hästar tänker vi fly." Därför skall ni också fly. "På snabba hästar tänker vi ge oss av." Därför skall också era förföljare vara snabba" Jes (30:16)
* * *
Får man ifrågasätta undervisning av kända talare? Kanske någon som läser dessa rader har svårt för det. Man kanske t o m fått lära sig att kritik är av djävulen? Jag lutar mig mot aposteln Paulus ord: "Varken den som planterar eller den som vattnar betyder därför något, utan endast den som ger växten, och det är Gud" (1 Kor 3:7)
Att se sig själv eller någon på denna jord som fullkomlig tror jag är att bedra sig själv. (Gal 6:3)
Vad jag förstår är det bara HERREN som är värdig att ta emot priset, lovet och tacksägelsen - (Upp 5:12)
Soli Deo Gloria
Visst är det väl en sanning att Kristus identifierar sig med de som är samlade i HANS namn, men finns det inte faror med att överdriva denna sanning? För församlingen är väl endast Kristi kropp i den mån den är underordnad honom som är Huvudet? Visar inte Uppenbarelsebokens sändebrev till de sju församlingarna att det inte alltid är en självklarhet? Eller som Paulus uttrycker det i 2 Kor 13:5: "Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet." Kristi kropp, ja, men i all sin mänskliga bräcklighet och med ständigt behov av vägledning och korrigering. Inte ger sanningen om att vi är Kristi kropp frikort till självsvådligt beteende och agerande av ett ledarskap som inte får ifrågasättas eller prövas? Leder inte också ett tänkande enligt ovan till den katolska dogmen om att "ingen frälsning finns utanför kyrkan"? Men var finns de Bibliska beläggen för det?
Tankarna går osökt till profeterna som stundom varnade Israels religiösa ledarskap om att vägen de gick på var fördärvets men som genom utkorelsen såg sig som "osårbara".
"Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats. Lita inte på lögnaktigt tal som säger: "Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel." (Jer 7:3)
En annan grundbult som profeterna stadfäste var ju Herrens suveränitet. Elia, vars namn betyder "Herren är Gud" var ju en av dem. Frestelsen att vilja vara som Gud kan kanske ta sig mer subtila former än vi kan ana? För ligger den inte nära till hands om man sätter likhetstecken mellan församlingen och dess Herre?
"Ty så säger HERREN, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är HERREN, och det finns ingen annan" (Jes 45:18)
Låt oss glädjas över nåden att få vara en Guds boning genom tron! Men låt det aldrig få leda oss in i ett övermod och ett oberoende av honom som sade:
"Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.....Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp..." (Joh 15:4,6)
Profeten Jesajas varningsrop till ett folk som fattar sina beslut utan att söka Herrens vägledning är tänkvärda för en kristendom som gjort sig själva till herrar och "gudar".
"Ty så säger Herren HERREN, Israels Helige: "Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka." Men ni vill inte. Ni säger: "Nej, på hästar tänker vi fly." Därför skall ni också fly. "På snabba hästar tänker vi ge oss av." Därför skall också era förföljare vara snabba" Jes (30:16)
* * *
Får man ifrågasätta undervisning av kända talare? Kanske någon som läser dessa rader har svårt för det. Man kanske t o m fått lära sig att kritik är av djävulen? Jag lutar mig mot aposteln Paulus ord: "Varken den som planterar eller den som vattnar betyder därför något, utan endast den som ger växten, och det är Gud" (1 Kor 3:7)
Att se sig själv eller någon på denna jord som fullkomlig tror jag är att bedra sig själv. (Gal 6:3)
Vad jag förstår är det bara HERREN som är värdig att ta emot priset, lovet och tacksägelsen - (Upp 5:12)
Soli Deo Gloria
Tänk att man gör kristi kropp till något som den inte är, dvs ett faktum, man har inte förstått att det är en bild på något för att förklara funktionen som är i församlingen, då inte den lokala utan den universala.
SvaraRaderaVarför använder man inte bilden att Jesus är vinstocken och vi är grenarna, eller att Jesus är Herden och vi fåren? Troligen för att vi då blir betydelselösa, då i den bemärkelse att vi inte kan göra något viktigt för Gud. Fåret är för dumma för att begripa vad de skall göra och grenarna är ju helt beroende av trädets förmåga att ge näringsrik sav.
Kroppsbilden är just en blid som vill spegla, eller beskriva beroendeskapet till huvudet Kristus och att vi är till för att tjäna den andre i kroppen, alltså ingen maktposition.
En kropp kan ju inte göra ett dugg om inte hjärnan ger signal till det, men tyvärr är det inte lika dant i kristi kropp, där kan vi sannerligen göra mycket utan huvudets signal och det är ju tragiskt.
Bj
Tänkvärda synpunkter Björn! Visst är vi Kristi kropp - förutsatt att vi är underordnade honom som är huvudet. I annat fall kan vi väl mera liknas vid ett självspelande piano vars toner låter mer spöklika än levande? "Den som har Sonen har livet,den som inte har Sonen har inte livet..."
SvaraRadera