Att sitta på Mose stol?
Några tankar kring följande ord av Jesus:
"På Moses stol sitter de skriftlärda och fariseerna. Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla. Ty de talar men handlar inte. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem. Och alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsar stora. De älskar hedersplatsen vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, och de vill gärna att folk hälsar på dem på torgen och kallar dem rabbi." (Matt 23:2-7)
Mose stol - genom den uppenbarades Guds rådslut för Israels barn. Gud talade ansikte mot ansikte med Mose, som också fick se Guds härlighet.(2 Mos 33) Utvald och kallad av Gud sändes Mose till att å Herrens vägnar befria Israels barn ur fångenskapen. Mose stol symboliserar med andra ord den andliga och religiösa auktoriteten, Guds "mun" kanske man kan säga? Likt en nutida ambassadör representerar sin nation representerade Mose Guds rike, med fullmakt från den Högste till att utföra under och tecken.
Långt senare framträder Jesus, den profet som Mose profeterat om - "en profet som är lik mig, lyssna till honom".(2 Mos 18:15) Vad fann då profeten, Jesus Kristus vid sin ankomst? Han som i sanning hade kommit för att uppenbara och kungöra Gud - Ordet som blev kött? Han fann att skriftlärda och fariséer hade ockuperat Mose "ämbete". Ledare upphöjda och insatta av sig själva och inte av Gud. Genom flit och förkovran hade man uppnått en kunskap i de heliga skrifterna och man ansåg sig likt Mose kunna vara vägledare för de blinda och ett ljus för de som vandrade i mörkret.
Religiös förmätenhet och självgodhet med en rejäl dos av ärelystnad tycktes känneteckna det religiösa ledarskapet på Jesu tid. "Alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem.." Kanske var det utifrån dessa iakttagelser som Jesus i sin undervisning betonade vikten av att söka fadern i det fördolda, att få sin lön av Gud och inte av människor? Likaledes hade kanske Jesu undervisning om tjänarskap samma utgångspunkt - ett egotrippat ledarskap berusade av sina egna maktambitioner?
"Störst...är den som tjänar", sade Jesus.(Matt 23:23)
Självutnämnda ledare verkade det också finnas gott om. I Guds rike kan dock ingen ta sig något som inte blir honom givet från ovan.(Joh 3:27) "Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er" klarlägger Jesus för lärjungarna.(Joh 15:16) Att ge sig själv en position som inte är given från Gud kan enligt Jesus inte heller sluta annat än i förödmjukelse.(Matt 23:12) Kristus är huvudet för sin kropp och ingen annan."Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen"(Ef 1:22) Att därför efter eget huvud vilja styra och ställa i Guds hushåll, vad kan det vara annat än "upproriskhet, trolldomssynd"? "Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar."(1 Sam 15:23)
"Det finns inget nytt under solen" konstaterar predikaren.(1:9)
Jesu återkomst tycks inte alltför avlägsen. Vilket ledarskap kommer han att finna på den dagen? Ett ledarskap som har följt honom på ödmjukhetens och tjänarskapets väg? Eller ett äregirigt och penningkärt sådant? "Blinda som leder blinda", sittandes på de "stolar" man själv snickrat ihop?
Kan det vara så att profeten Malakis ord också är ett budskap för vår tid? Att allt kanske inte står så väl till som vi vill göra gällande?
"Men vem kan uthärda den dag då han kommer, och vem kan bestå när han uppenbarar sig? Ty han är som en guldsmeds eld och som en tvättares såpa. Likt en guldsmed skall han sätta sig ner och rena silvret. Han skall rena Levi söner, luttra dem som guld och silver, så att de kan bära fram åt HERREN en offergåva i rättfärdighet." (Mal 3:2)
Soli Deo Gloria
"På Moses stol sitter de skriftlärda och fariseerna. Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla. Ty de talar men handlar inte. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem. Och alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsar stora. De älskar hedersplatsen vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, och de vill gärna att folk hälsar på dem på torgen och kallar dem rabbi." (Matt 23:2-7)
Mose stol - genom den uppenbarades Guds rådslut för Israels barn. Gud talade ansikte mot ansikte med Mose, som också fick se Guds härlighet.(2 Mos 33) Utvald och kallad av Gud sändes Mose till att å Herrens vägnar befria Israels barn ur fångenskapen. Mose stol symboliserar med andra ord den andliga och religiösa auktoriteten, Guds "mun" kanske man kan säga? Likt en nutida ambassadör representerar sin nation representerade Mose Guds rike, med fullmakt från den Högste till att utföra under och tecken.
Långt senare framträder Jesus, den profet som Mose profeterat om - "en profet som är lik mig, lyssna till honom".(2 Mos 18:15) Vad fann då profeten, Jesus Kristus vid sin ankomst? Han som i sanning hade kommit för att uppenbara och kungöra Gud - Ordet som blev kött? Han fann att skriftlärda och fariséer hade ockuperat Mose "ämbete". Ledare upphöjda och insatta av sig själva och inte av Gud. Genom flit och förkovran hade man uppnått en kunskap i de heliga skrifterna och man ansåg sig likt Mose kunna vara vägledare för de blinda och ett ljus för de som vandrade i mörkret.
Religiös förmätenhet och självgodhet med en rejäl dos av ärelystnad tycktes känneteckna det religiösa ledarskapet på Jesu tid. "Alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem.." Kanske var det utifrån dessa iakttagelser som Jesus i sin undervisning betonade vikten av att söka fadern i det fördolda, att få sin lön av Gud och inte av människor? Likaledes hade kanske Jesu undervisning om tjänarskap samma utgångspunkt - ett egotrippat ledarskap berusade av sina egna maktambitioner?
"Störst...är den som tjänar", sade Jesus.(Matt 23:23)
Självutnämnda ledare verkade det också finnas gott om. I Guds rike kan dock ingen ta sig något som inte blir honom givet från ovan.(Joh 3:27) "Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er" klarlägger Jesus för lärjungarna.(Joh 15:16) Att ge sig själv en position som inte är given från Gud kan enligt Jesus inte heller sluta annat än i förödmjukelse.(Matt 23:12) Kristus är huvudet för sin kropp och ingen annan."Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen"(Ef 1:22) Att därför efter eget huvud vilja styra och ställa i Guds hushåll, vad kan det vara annat än "upproriskhet, trolldomssynd"? "Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar."(1 Sam 15:23)
"Det finns inget nytt under solen" konstaterar predikaren.(1:9)
Jesu återkomst tycks inte alltför avlägsen. Vilket ledarskap kommer han att finna på den dagen? Ett ledarskap som har följt honom på ödmjukhetens och tjänarskapets väg? Eller ett äregirigt och penningkärt sådant? "Blinda som leder blinda", sittandes på de "stolar" man själv snickrat ihop?
Kan det vara så att profeten Malakis ord också är ett budskap för vår tid? Att allt kanske inte står så väl till som vi vill göra gällande?
"Men vem kan uthärda den dag då han kommer, och vem kan bestå när han uppenbarar sig? Ty han är som en guldsmeds eld och som en tvättares såpa. Likt en guldsmed skall han sätta sig ner och rena silvret. Han skall rena Levi söner, luttra dem som guld och silver, så att de kan bära fram åt HERREN en offergåva i rättfärdighet." (Mal 3:2)
Soli Deo Gloria
Kommentarer
Skicka en kommentar