Kristendom utan hjärta?
"Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar." (Joh 13:35)
En kristendom utan hjärta - där nåden har ersatts med "lag" - är det en kristendom så som evangelierna beskriver den? Att delar av kyrkan genom historien emellanåt tappat kärleken och barmhärtigheten är väl ett historiskt faktum. Kärlekslös kristendom har väl kommit på besök i gamla tiders kyrkor såväl om i nyare tiders. "Syndare" har ställts inför skranket efter att ha ertappats med diverse lagbrott och dömts till mer eller mindre kännbara straff. Domen har triumferat över barmhärtigheten. Ska det då inte finns någon ordning i Guds församling? Jo men vem kan kasta första stenen? Hur kan den som fått mycket förlåtet kärlekslöst döma en broder som felat, syndat? När vi vill få andra dömda och inte är beredda på att efterskänka skuld eller förlåta så som vi själva blivit förlåtna - hamnar vi då inte själva under domen? (Matt 18:34) Varför talas det så sällan om kärlekslöshetens synd? Varför anses det ok att bryta mot Jesu befallning gällande kärleksbudet för att i fariseiskt nit gå till rätta med andra synder?
"Bokstaven dödar men Anden ger liv". Är den hjärtlösa "kristendomen" ett utslag av en Andefattig sådan? Där Andens livgivande vägledning har ersatts med bokstavens kalla och dödande ord? Jesus varnade sina lärjungar för fariseernas surdeg.
Gud bevare oss för en kristendom utan hjärta.
"Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek." (1 Joh 4:7)
Soli Deo Gloria
En kristendom utan hjärta - där nåden har ersatts med "lag" - är det en kristendom så som evangelierna beskriver den? Att delar av kyrkan genom historien emellanåt tappat kärleken och barmhärtigheten är väl ett historiskt faktum. Kärlekslös kristendom har väl kommit på besök i gamla tiders kyrkor såväl om i nyare tiders. "Syndare" har ställts inför skranket efter att ha ertappats med diverse lagbrott och dömts till mer eller mindre kännbara straff. Domen har triumferat över barmhärtigheten. Ska det då inte finns någon ordning i Guds församling? Jo men vem kan kasta första stenen? Hur kan den som fått mycket förlåtet kärlekslöst döma en broder som felat, syndat? När vi vill få andra dömda och inte är beredda på att efterskänka skuld eller förlåta så som vi själva blivit förlåtna - hamnar vi då inte själva under domen? (Matt 18:34) Varför talas det så sällan om kärlekslöshetens synd? Varför anses det ok att bryta mot Jesu befallning gällande kärleksbudet för att i fariseiskt nit gå till rätta med andra synder?
"Bokstaven dödar men Anden ger liv". Är den hjärtlösa "kristendomen" ett utslag av en Andefattig sådan? Där Andens livgivande vägledning har ersatts med bokstavens kalla och dödande ord? Jesus varnade sina lärjungar för fariseernas surdeg.
Gud bevare oss för en kristendom utan hjärta.
"Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek." (1 Joh 4:7)
Soli Deo Gloria
Kommentarer
Skicka en kommentar