Nåden och lagen
"Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves."(Gal 2:21)
Under senare år har det ju pågått diskussioner kring förhållandet mellan lagen och nåden. "Crazy grace" tror jag yppades av en rätt känd pastor i vårt avlånga land i det han avsåg att ta avstånd från en förkunnelse som han menade predikade "billig nåd". Den sk nådesförkunnelsen har varit utsatt för kritik då den har tolkats som laglös och obiblisk. Men är det en rätt tolkning eller är det en förenkling och kanske en förvrängning av det budskap som förkunnar att vi inte längre står under lagen utan under nåden? Är kritiken mot nådesförkunnelsen (t ex mot Åge Äleskjär) berättigad eller är den ett utslag av den konflikt som Paulus bildligt beskriver som en konflikt mellan slavinnan och den fria kvinnan?
"Och som det var då, att han som var född efter naturens ordning förföljde den som var född i kraft av Anden, så är det också nu. Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son. Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun."
(Gal 4:28)
Är det "nådesförkunnarna" som förvaltar evangeliets sanning och verkar för dess bevarande eller är det de vilka också predikar lagen som en förutsättning för frälsning och helgelse? Är det så att kritikerna mot den sk nådesförkunnelsen medvetet eller omedvetet predikar evangelium utifrån det gamla förbundet, lagens? Paulus var ju själv före sin omvändelse en nitisk förkunnare av det gamla förbundet där han uppehöll lagens bokstav i sann fariséisk anda. Symboliskt drabbas han av förblindelse i det att han konfronterades av Herren själv på sin väg till Damaskus. I Efesierbrevet beskriver han senare hur han genom en "uppenbarelse" fick insikten om Guds hemlighet, Kristus (Ef 3:3) och hans bön för de troende är att också de skall få en rätt kunskap om Gud genom "vishetens och uppenbarelsens Ande" (Ef 1:17)
Är det så att evangeliets sanning endast kan förklaras i ljuset av den Helige Ande? Att förkunnelsen om frälsningen av nåd genom tron blir till en stötesten och dårskap -"Crazy"- för den som förlitar sig på sitt eget förstånd? Att konflikten är en strid mellan ande och kött? Där kampen står mellan att förbliva i Guds hemlighet Kristus, eller att i förblindelse återvända till lagen och därmed hamna utanför nåden. Kanske då inte så konstigt att Paulus tar till storsläggan när han befarar att ett annat evangelium smygit sig in bland de troende i Galatien. "Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse."(Gal 1:9)
"Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig." (Gal 2:16)
"När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. 5 Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst."(Joh 10:4)
Soli Deo Gloria
Under senare år har det ju pågått diskussioner kring förhållandet mellan lagen och nåden. "Crazy grace" tror jag yppades av en rätt känd pastor i vårt avlånga land i det han avsåg att ta avstånd från en förkunnelse som han menade predikade "billig nåd". Den sk nådesförkunnelsen har varit utsatt för kritik då den har tolkats som laglös och obiblisk. Men är det en rätt tolkning eller är det en förenkling och kanske en förvrängning av det budskap som förkunnar att vi inte längre står under lagen utan under nåden? Är kritiken mot nådesförkunnelsen (t ex mot Åge Äleskjär) berättigad eller är den ett utslag av den konflikt som Paulus bildligt beskriver som en konflikt mellan slavinnan och den fria kvinnan?
"Och som det var då, att han som var född efter naturens ordning förföljde den som var född i kraft av Anden, så är det också nu. Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son. Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun."
(Gal 4:28)
Är det "nådesförkunnarna" som förvaltar evangeliets sanning och verkar för dess bevarande eller är det de vilka också predikar lagen som en förutsättning för frälsning och helgelse? Är det så att kritikerna mot den sk nådesförkunnelsen medvetet eller omedvetet predikar evangelium utifrån det gamla förbundet, lagens? Paulus var ju själv före sin omvändelse en nitisk förkunnare av det gamla förbundet där han uppehöll lagens bokstav i sann fariséisk anda. Symboliskt drabbas han av förblindelse i det att han konfronterades av Herren själv på sin väg till Damaskus. I Efesierbrevet beskriver han senare hur han genom en "uppenbarelse" fick insikten om Guds hemlighet, Kristus (Ef 3:3) och hans bön för de troende är att också de skall få en rätt kunskap om Gud genom "vishetens och uppenbarelsens Ande" (Ef 1:17)
Är det så att evangeliets sanning endast kan förklaras i ljuset av den Helige Ande? Att förkunnelsen om frälsningen av nåd genom tron blir till en stötesten och dårskap -"Crazy"- för den som förlitar sig på sitt eget förstånd? Att konflikten är en strid mellan ande och kött? Där kampen står mellan att förbliva i Guds hemlighet Kristus, eller att i förblindelse återvända till lagen och därmed hamna utanför nåden. Kanske då inte så konstigt att Paulus tar till storsläggan när han befarar att ett annat evangelium smygit sig in bland de troende i Galatien. "Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse."(Gal 1:9)
"Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig." (Gal 2:16)
"När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. 5 Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst."(Joh 10:4)
Soli Deo Gloria
Kommentarer
Skicka en kommentar