Åklagare eller medlare inför Fadern?

Ibland när de interna striderna rasar inom kristenheten kan man undra i vilken ande/anda som det sker. Jesu uppmaning till kärlek och endräkt tycks vara förpassad till historien. Frågan är om vi i vår nitälskan över att bevara evangeliets sanning omedvetet hamnar på åklagarsidan i den himmelska rättssalen? "Våra bröders åklagare" har enligt Johannes uppenbarelse kastats ut ur himlen ner till jorden - men kanske att han alltjämt förmår att göra sin anklagande röst hörd genom kristna bröder och systrar som hemfaller åt att döma sina syskons allehanda verkliga eller inbillade felsteg?

"Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare. Det finns bara en lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra. Men vem är du, som dömer din nästa? (Jak 4:11-12)

När vi dömer ut en broder för att han har en annan syn eller tolkning på Bibeln än jag själv bryter vi då inte mot kärlekens bud och lierar oss med åklagaren? Är så fallet faller vi själva under domen. Jesu väg är en annan, den prästerliga - medlarens. Om vi syndar, handlar fel bär han fram vår sak inför Fadern inte så som åklagare utan så som vår försvarsadvokat! "Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig." (1 Joh 2:1)

Vi kanske har en del att lära av vår mästare och överstepräst även på denna punkt?

"Döm inte så skall ni inte bli dömda" (Matt 7:1)






Soli Deo Gloria

Kommentarer

Populära inlägg