Att höra Guds röst
Att urskilja Guds röst och tilltal i våra liv är väl något som vi alla tror på men hur många av oss som räknar oss som Jesu lärjungar får erfara det? Hur många av oss förväntar hans tilltal, ledning?Vi kanske inbillar oss att vi klarar oss förutan den? Att vårt eget förnuft och omdöme räcker? Men är det inte Guds vilja att att föra oss till den mognad då vi inte längre leds av omständigheter, andra människor eller vårt eget hjärtas ingivelser utan av hans Ande?
"När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst." (Joh 10:4)
.Att Gud vill tala och leda till sitt folk finns det det väl många bevis på i skriften "Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna". (Upp 2:7)" Profeten Samuel fick hjälp av prästen Eli att förstå att det var Herren som påkallade hans uppmärksamhet och ville låna hans öra - "Tala Herre, din tjänare hör" .Nog har vi som lärjungar insett att vi skall tala, vittna om Jesus men har vi inte missat att lyssnandet också är en del av lärjungaskapet? " Han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungasätt" Jes 50:4 Jesus säger att hans lära inte var hans egen utan att han talade vad Fadern lärt honom, och det förutsätter ju ett lyssnande öra. (Joh 7:16)
Att som Guds folk höra Guds röst tycks vara normaltillståndet , vad Gud förväntar sig av sina lärjungar. I Jeremia läser vi om Guds frustration över ett folk hemfallet åt avguderi och som hade slagit dövörat till för Hans röst..
"Ty på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag dem inte någon befallning eller något bud angående brännoffer och slaktoffer. Det bud jag gav dem var detta: "Lyssna till min röst, så skall jag vara er Gud och ni skall vara mitt folk. Vandra i allt på den väg som jag befaller er, så skall det gå er väl." Men de ville inte höra eller lyssna till mig utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta och vände ryggen till mig, inte ansiktet." (Jer 7:22)
Religiositet om än i karismatikens tjusigaste klädnad kan alltså aldrig kompensera vår underlåtenhet i fråga om att höra Herrens röst. Något som ju också Kung Saul bistert fick erfara.
"Då sade Samuel: "Har HERREN samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör HERRENS röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi." (1 Sam 15:22)
I en tid då många röster gör sig hörda, och offer som frambärs till höger och vänster - må vi få nåd att urskilja Herrens röst och vandra efter den.
Soli Deo Gloria
"När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst." (Joh 10:4)
.Att Gud vill tala och leda till sitt folk finns det det väl många bevis på i skriften "Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna". (Upp 2:7)" Profeten Samuel fick hjälp av prästen Eli att förstå att det var Herren som påkallade hans uppmärksamhet och ville låna hans öra - "Tala Herre, din tjänare hör" .Nog har vi som lärjungar insett att vi skall tala, vittna om Jesus men har vi inte missat att lyssnandet också är en del av lärjungaskapet? " Han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungasätt" Jes 50:4 Jesus säger att hans lära inte var hans egen utan att han talade vad Fadern lärt honom, och det förutsätter ju ett lyssnande öra. (Joh 7:16)
Att som Guds folk höra Guds röst tycks vara normaltillståndet , vad Gud förväntar sig av sina lärjungar. I Jeremia läser vi om Guds frustration över ett folk hemfallet åt avguderi och som hade slagit dövörat till för Hans röst..
"Ty på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag dem inte någon befallning eller något bud angående brännoffer och slaktoffer. Det bud jag gav dem var detta: "Lyssna till min röst, så skall jag vara er Gud och ni skall vara mitt folk. Vandra i allt på den väg som jag befaller er, så skall det gå er väl." Men de ville inte höra eller lyssna till mig utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta och vände ryggen till mig, inte ansiktet." (Jer 7:22)
Religiositet om än i karismatikens tjusigaste klädnad kan alltså aldrig kompensera vår underlåtenhet i fråga om att höra Herrens röst. Något som ju också Kung Saul bistert fick erfara.
"Då sade Samuel: "Har HERREN samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör HERRENS röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi." (1 Sam 15:22)
I en tid då många röster gör sig hörda, och offer som frambärs till höger och vänster - må vi få nåd att urskilja Herrens röst och vandra efter den.
Soli Deo Gloria
Kommentarer
Skicka en kommentar