Livets Ord - Guds idé eller..? (1)
Församlingen Livets ord har ju varit ett omtalat och omstritt sammanhang ändå sedan dess begynnelse . Det är väl få som inte har haft någon uppfattning i frågan. "En annan Jesus" hävdade vissa. Andra menade att rörelsen var den väckelse man gått och väntat på. Ulf Ekmans karismatiska förkunnelse tjusade många medan andra upplevde det som "en främmande ande" . Anspråken och signalerna som sändes ut i församlingens tidiga historia uppfattades i alla fall av mig såsom att ville man vara med i det som Gud gjorde i Sverige idag - då gällde det att haka på, vara med. Nu skulle Sverige intas, förväntningarna och förhoppningarna var stora.
Ulf Ekman intog plattformen som väckelsens bärare och ledare - med en alldeles särskild uppenbarelse om Guds vilja för vårt land och världen. Att kritisera och ifrågasätta "Guds smorde" var liktydigt med att ifrågasätta Gud och hans verk och därmed inte direkt välkommet - eller klokt. Men är Gud den som tystar profetröster?
Ett exempel på försök att tysta besvärliga profeter finns ju att läsa i 1 sam 18, kampen mellan Isebel och profeten Elia.
Apropå profeter. Hur kommer det sig att Ulf Ekman verkar vara den ende som har profetians gåva på Livets ord? Om nu Bibeln lär att "ni kan alla profetera" (1Kor 14:31) och att var och en har något att bidra med vid sammankomsterna (1 Kor 14:26) - hur förklarar man denna ensidighet utifrån ambitionen att vara en församling enligt Biblisk modell? Har Anden kanske utvalt ulf Ekman till särskild talesperson - lagt alla äggen i samma korg? Eller är det så att Ulf Ekman snarare än Anden har kontrollen och styr Livets ord? Att den verklige ledaren av Livets ord är människan Ulf Ekman? Och då är väl frågan till Sveriges kristenhet vilken roll och vilket inflytande man anser Ulf Ekman ska ha? "Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta" . Joh 3:34 Motsvarar Ulf Ekman och Livets ord det Bibliska mönstret för hur en nytestamentlig församling ska se ut?
För egen var jag inte lika övertygad om att trösrörelsen var det allenarådande redskap som Gud hade valt att använda för väckelse och liv i vårt land. Eller att alla andra kyrkor och sammanhang mer eller mindre var döda. En av flera signaler som inte gav mig grönt ljus utan snarare blev upphov till frågetecken. Nu har ju Ulf Ekman omvärderat denna uppfattning och verkar för ekumenik idag - men tvärsäkerheten då lämnar väl en och en och annan fråga hängande i luften?
Sedan finns det väl fler exempel på underligheter och frågetecken i livets ords historia. Till exempel paret "Whaleys" som skulle driva ut demoner från hela församlingen med hjälp av massvrål. Framgångsteologin med betoningen på den enskildes tro för att utlösa välsignelser i alla dess former, andliga såväl som materiella. Den till synes överdrivna fokuseringen på striden mot djävulen och hans demoner. Förmodligen byggd på Hagins teologi där Jesus "uppenbarat" sig och meddelat att han inte kunde agera mot demonerna utan att det helt och hållet var den troendes ansvar. Jds-läran skapade väl mer förvirring än klarhet i fråga om Jesu försoning. Svängningen från antikatolsk hållning till dagens ekumeniska inriktning.
Nog har det funnits skäl att fråga sig om denna "väckelse" så självklart skulle vara från Gud eller om det kanske istället var en dröm född i mänsklig vilja och ambition? För en inbiten livetsordare kan ju dylika tankar nära på uppfattas som hädelse, men frågan måste väl ställas och prövningen måste väl ändå göras?
För det är väl Guds levande Ord - Jesus Kristus, kyrkans Herre och huvud som vi en dag skall ställas inför?
"Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars." Hebr 4:13 Skriften måste väl vara vår utgångspunkt och vårt ljus ifråga om att urskilja ett sammanhang snarare än exempelvis argument som handlar om hur omfattande verksamheten, t ex missionen är? Såväl Jehovas vittnen som islam är väl också i yttre mening rätt framgångsrika?
Att ifrågasätta och kritsera livets ord har ibland känts tabubelagt närapå förbjudet. Men hur rimmar det med Bibelns uppmaning till att "pröva allt"? Nog förmår Gud att försvara ett verk som han är upphov till? Så vad är det Bibliska förhållningssättet till "granskning"? Förbjudet som i alla totallitära stater och icke önskvärt? Där oliktänkande likt ertreanen D Isaac straffas med fängsligt förvar och munkavle? Tror snarare att motsatta, att det är varje troendes plikt att pröva och granska varje sammanhang som säger sig vila på Biblisk grund. Att det är i enlighet med Guds Ord och vilja snarare än tvärtom.
"Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs" (1 Kor 14:29) Om inte friheten att pröva och granska vad som sägs finns i ett sammanhang som säger sig representera Guds rike - hur rimmar det med orden att "där Herrens Ande är, där är frihet."? (2 Kor 3:17)
Eftersom Bibeln även varnar för falska profeter och villoandar borde det väl inte heller råda något tvivel i fråga om vad som är vårt ansvar? " Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen. 1 Joh 4:1 "
"Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror." 1 Tim 4:1
Tror således att varje sammanhang som låter sig prövas utifrån skriften och har skriften som auktoritet torde vara ett sunt sådant. Om det däremot inte finns utrymme för den prövning och granskning som Bibeln uppmuntrar till, bör man nog dra öronen åt sig. För vad kan frodas i ett sådant sammanhang om inte villoläror och villoandar? Utan prövning och granskning inget skydd. Som att surfa utan brandvägg och antivirus kanske man kan säga? Vilka förutom hackarna är intresserade av det?
"På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare.." Jes 62:6
"Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig." Ps 119:105
Fortsättning följer.
Ulf Ekman intog plattformen som väckelsens bärare och ledare - med en alldeles särskild uppenbarelse om Guds vilja för vårt land och världen. Att kritisera och ifrågasätta "Guds smorde" var liktydigt med att ifrågasätta Gud och hans verk och därmed inte direkt välkommet - eller klokt. Men är Gud den som tystar profetröster?
Ett exempel på försök att tysta besvärliga profeter finns ju att läsa i 1 sam 18, kampen mellan Isebel och profeten Elia.
Apropå profeter. Hur kommer det sig att Ulf Ekman verkar vara den ende som har profetians gåva på Livets ord? Om nu Bibeln lär att "ni kan alla profetera" (1Kor 14:31) och att var och en har något att bidra med vid sammankomsterna (1 Kor 14:26) - hur förklarar man denna ensidighet utifrån ambitionen att vara en församling enligt Biblisk modell? Har Anden kanske utvalt ulf Ekman till särskild talesperson - lagt alla äggen i samma korg? Eller är det så att Ulf Ekman snarare än Anden har kontrollen och styr Livets ord? Att den verklige ledaren av Livets ord är människan Ulf Ekman? Och då är väl frågan till Sveriges kristenhet vilken roll och vilket inflytande man anser Ulf Ekman ska ha? "Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta" . Joh 3:34 Motsvarar Ulf Ekman och Livets ord det Bibliska mönstret för hur en nytestamentlig församling ska se ut?
För egen var jag inte lika övertygad om att trösrörelsen var det allenarådande redskap som Gud hade valt att använda för väckelse och liv i vårt land. Eller att alla andra kyrkor och sammanhang mer eller mindre var döda. En av flera signaler som inte gav mig grönt ljus utan snarare blev upphov till frågetecken. Nu har ju Ulf Ekman omvärderat denna uppfattning och verkar för ekumenik idag - men tvärsäkerheten då lämnar väl en och en och annan fråga hängande i luften?
Sedan finns det väl fler exempel på underligheter och frågetecken i livets ords historia. Till exempel paret "Whaleys" som skulle driva ut demoner från hela församlingen med hjälp av massvrål. Framgångsteologin med betoningen på den enskildes tro för att utlösa välsignelser i alla dess former, andliga såväl som materiella. Den till synes överdrivna fokuseringen på striden mot djävulen och hans demoner. Förmodligen byggd på Hagins teologi där Jesus "uppenbarat" sig och meddelat att han inte kunde agera mot demonerna utan att det helt och hållet var den troendes ansvar. Jds-läran skapade väl mer förvirring än klarhet i fråga om Jesu försoning. Svängningen från antikatolsk hållning till dagens ekumeniska inriktning.
Nog har det funnits skäl att fråga sig om denna "väckelse" så självklart skulle vara från Gud eller om det kanske istället var en dröm född i mänsklig vilja och ambition? För en inbiten livetsordare kan ju dylika tankar nära på uppfattas som hädelse, men frågan måste väl ställas och prövningen måste väl ändå göras?
För det är väl Guds levande Ord - Jesus Kristus, kyrkans Herre och huvud som vi en dag skall ställas inför?
"Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars." Hebr 4:13 Skriften måste väl vara vår utgångspunkt och vårt ljus ifråga om att urskilja ett sammanhang snarare än exempelvis argument som handlar om hur omfattande verksamheten, t ex missionen är? Såväl Jehovas vittnen som islam är väl också i yttre mening rätt framgångsrika?
Att ifrågasätta och kritsera livets ord har ibland känts tabubelagt närapå förbjudet. Men hur rimmar det med Bibelns uppmaning till att "pröva allt"? Nog förmår Gud att försvara ett verk som han är upphov till? Så vad är det Bibliska förhållningssättet till "granskning"? Förbjudet som i alla totallitära stater och icke önskvärt? Där oliktänkande likt ertreanen D Isaac straffas med fängsligt förvar och munkavle? Tror snarare att motsatta, att det är varje troendes plikt att pröva och granska varje sammanhang som säger sig vila på Biblisk grund. Att det är i enlighet med Guds Ord och vilja snarare än tvärtom.
"Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs" (1 Kor 14:29) Om inte friheten att pröva och granska vad som sägs finns i ett sammanhang som säger sig representera Guds rike - hur rimmar det med orden att "där Herrens Ande är, där är frihet."? (2 Kor 3:17)
Eftersom Bibeln även varnar för falska profeter och villoandar borde det väl inte heller råda något tvivel i fråga om vad som är vårt ansvar? " Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen. 1 Joh 4:1 "
"Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror." 1 Tim 4:1
Tror således att varje sammanhang som låter sig prövas utifrån skriften och har skriften som auktoritet torde vara ett sunt sådant. Om det däremot inte finns utrymme för den prövning och granskning som Bibeln uppmuntrar till, bör man nog dra öronen åt sig. För vad kan frodas i ett sådant sammanhang om inte villoläror och villoandar? Utan prövning och granskning inget skydd. Som att surfa utan brandvägg och antivirus kanske man kan säga? Vilka förutom hackarna är intresserade av det?
"På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare.." Jes 62:6
"Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig." Ps 119:105
Fortsättning följer.
Kommentarer
Skicka en kommentar