Tillbedjan av Skaparen - eller det skapade?
Kan en andlig ledare bli en avgud? Vars ord och vilja blir lag? Som likt en Kung råder över sin församling? Kanske inte direkt den Bibliska modellen i och för sig.. " Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.."
(1 Petr 5:3)
Är det inte i strid med skriften att upprätta ett förhållande där mänsklig kontroll får råda - att likt Israels folk välja en konung och därmed förkasta Gud? Såsom Guds folk har vi väl all anledning att inte bli slavar under människor utan istället bekänna med alla kristna genom historien att "Jesus Kristus är Herren!"
"Man måste lyda Gud mer än människor" - Petrus och apostlarnas vittnesbörd,
(Apg 5:39)
I en tid då avgudadyrkan var det rådande tillståndet kallade Gud Abram att lämna sin familj och sitt sammnhang och bege sig till det förlovade landet för att där upprätta ett vittnesbörd om den ende. "Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en. Och du skall älska HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft" (5 Mos 6:4)
I Romarbrevet beskriver Paulus följden av människans Gudsfrånvändhet - att hon blev en tilbedjare av det skapade.
"Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen." (Rom 1:18)
Att tillbe det skapade före skaparen blev således den fallna människans signum..Ett exempel på på det är väl när Aron låter tillverka guldkalven för att stilla folkets begär efter en synlig gud. Mose hade knappt hunnit upp på Sinai berg förrän folket ville ha en avgud att dansa kring. Finns kanske nån guldkalv i dag i vårt avlånga land? Som lockar oss med all sin glans? Att likt Mose liksom "se den osynlige" är ju inte alltid så lätt? Kanske finns nån som kan leverera nåt att samlas kring? Israels folk skulle dock vara vittne om den ende Guden.."Du skall inga gudar hava jämte mig" Avgudadyrkan var också den primära orsaken till att Israels folk hamnade i den babyloniska fångenskapen.
"Hör, dottern mitt folk ropar från fjärran land: "Finns då inte HERREN mer i Sion? Är hennes konung inte längre där?" Varför har de retat mig till vrede med sina beläten, med sina främmande avgudar? (Jer 8:19 )
Israels och Guds folks kallelse var (och är) alltså att vandra inför den för ögat osynlige, följa hans röst. "Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt".(2 Kor 4:18) Men att leva med en för ögat osynlig Gud hade sina utmaningar. Israels folk önskade sig till slut en Kung, "som alla andra folk".Samuel tillgodoser folkets önskan men sörjer över att de förkastat Herren som Konung OCH meddelar följden av att underordna sig "mänsklig kontroll", makt.
"Då sade HERREN till Samuel: "Lyssna till folket i allt de säger till dig. Ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem. Så har de alltid gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergivit mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig. Men lyssna nu till deras ord. Du skall allvarligt varna dem och förklara för dem vilka rättigheter den kung får som kommer att regera över dem." "När ni då ropar på hjälp på grund av er kung som ni har valt åt er, då skall HERREN inte svara er."
Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: "Nej, en kung måste vi ha över oss. Också vi vill bli som alla andra folk. Vår kung skall döma oss. Han skall dra ut framför oss och föra våra krig." När Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till HERREN. Då sade HERREN till Samuel: "Lyssna till deras ord och sätt en kung över dem." 1 (Sam 8:18)
Hur blev det nu då för Israels folk i det att de satte "kött till arm åt sig"? Välsignat eller förbannat?(Jer 17:5) Israels kungars historia är väl inte den muntraste läsning..Undantaget är väl Kung David, som i all sin ofullkomlighet ändå blir en bild på Messias, Jesus Kristus.
Så hur är det då med Guds folk idag i ämnet tillbedjan och förtröstan? Sätter måhända också vi vår förtröstan till en en "konung" eller en "Fader" här på jorden? Inser vi att det kan vara synonymt med avgudadyrkan att sätta vår förtröstan till människor och på så sätt glömma, förkasta Gud? I annat fall får vi nog räkna med konsekvenserna också..
"Ni vägrade lyssna när jag ropade och ingen brydde sig om att jag räckte ut min hand,
ni förkastade alla mina råd och ville ej veta av mina varningar.
Därför skall också jag le när olycka drabbar er,
och håna er när förskräckelse kommer över er,
när förskräckelse kommer som ett oväder
och olycka närmar sig som en storm,
när nöd och ångest drabbar er.
Då skall de ropa till mig utan att få svar,
de skall söka mig utan att finna mig.
Eftersom de hatade kunskap och inte ville frukta HERREN,
eftersom de inte ville veta av mitt råd
och föraktade alla mina varningar,
därför skall de äta sina gärningars frukt
och mättas av sina onda planer." - Vishetens röst (Ordsprb 1:24)
Soli Deo Gloria
(1 Petr 5:3)
Är det inte i strid med skriften att upprätta ett förhållande där mänsklig kontroll får råda - att likt Israels folk välja en konung och därmed förkasta Gud? Såsom Guds folk har vi väl all anledning att inte bli slavar under människor utan istället bekänna med alla kristna genom historien att "Jesus Kristus är Herren!"
"Man måste lyda Gud mer än människor" - Petrus och apostlarnas vittnesbörd,
(Apg 5:39)
I en tid då avgudadyrkan var det rådande tillståndet kallade Gud Abram att lämna sin familj och sitt sammnhang och bege sig till det förlovade landet för att där upprätta ett vittnesbörd om den ende. "Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en. Och du skall älska HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft" (5 Mos 6:4)
I Romarbrevet beskriver Paulus följden av människans Gudsfrånvändhet - att hon blev en tilbedjare av det skapade.
"Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen." (Rom 1:18)
Att tillbe det skapade före skaparen blev således den fallna människans signum..Ett exempel på på det är väl när Aron låter tillverka guldkalven för att stilla folkets begär efter en synlig gud. Mose hade knappt hunnit upp på Sinai berg förrän folket ville ha en avgud att dansa kring. Finns kanske nån guldkalv i dag i vårt avlånga land? Som lockar oss med all sin glans? Att likt Mose liksom "se den osynlige" är ju inte alltid så lätt? Kanske finns nån som kan leverera nåt att samlas kring? Israels folk skulle dock vara vittne om den ende Guden.."Du skall inga gudar hava jämte mig" Avgudadyrkan var också den primära orsaken till att Israels folk hamnade i den babyloniska fångenskapen.
"Hör, dottern mitt folk ropar från fjärran land: "Finns då inte HERREN mer i Sion? Är hennes konung inte längre där?" Varför har de retat mig till vrede med sina beläten, med sina främmande avgudar? (Jer 8:19 )
Israels och Guds folks kallelse var (och är) alltså att vandra inför den för ögat osynlige, följa hans röst. "Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt".(2 Kor 4:18) Men att leva med en för ögat osynlig Gud hade sina utmaningar. Israels folk önskade sig till slut en Kung, "som alla andra folk".Samuel tillgodoser folkets önskan men sörjer över att de förkastat Herren som Konung OCH meddelar följden av att underordna sig "mänsklig kontroll", makt.
"Då sade HERREN till Samuel: "Lyssna till folket i allt de säger till dig. Ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem. Så har de alltid gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergivit mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig. Men lyssna nu till deras ord. Du skall allvarligt varna dem och förklara för dem vilka rättigheter den kung får som kommer att regera över dem." "När ni då ropar på hjälp på grund av er kung som ni har valt åt er, då skall HERREN inte svara er."
Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: "Nej, en kung måste vi ha över oss. Också vi vill bli som alla andra folk. Vår kung skall döma oss. Han skall dra ut framför oss och föra våra krig." När Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till HERREN. Då sade HERREN till Samuel: "Lyssna till deras ord och sätt en kung över dem." 1 (Sam 8:18)
Hur blev det nu då för Israels folk i det att de satte "kött till arm åt sig"? Välsignat eller förbannat?(Jer 17:5) Israels kungars historia är väl inte den muntraste läsning..Undantaget är väl Kung David, som i all sin ofullkomlighet ändå blir en bild på Messias, Jesus Kristus.
Så hur är det då med Guds folk idag i ämnet tillbedjan och förtröstan? Sätter måhända också vi vår förtröstan till en en "konung" eller en "Fader" här på jorden? Inser vi att det kan vara synonymt med avgudadyrkan att sätta vår förtröstan till människor och på så sätt glömma, förkasta Gud? I annat fall får vi nog räkna med konsekvenserna också..
"Ni vägrade lyssna när jag ropade och ingen brydde sig om att jag räckte ut min hand,
ni förkastade alla mina råd och ville ej veta av mina varningar.
Därför skall också jag le när olycka drabbar er,
och håna er när förskräckelse kommer över er,
när förskräckelse kommer som ett oväder
och olycka närmar sig som en storm,
när nöd och ångest drabbar er.
Då skall de ropa till mig utan att få svar,
de skall söka mig utan att finna mig.
Eftersom de hatade kunskap och inte ville frukta HERREN,
eftersom de inte ville veta av mitt råd
och föraktade alla mina varningar,
därför skall de äta sina gärningars frukt
och mättas av sina onda planer." - Vishetens röst (Ordsprb 1:24)
Soli Deo Gloria
Kommentarer
Skicka en kommentar