Fader Vår?

"Så skall ni be: Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn. Komme ditt rike. Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen." (Matt 6:9)

Att Jesus Kristus är Kyrkans Herre skriver väl de flesta under på. Men är det alltid så i praktiken? Påvedömen på nära eller längre håll med anspråk på att förmedla Guds vilja växer ju som svampar ur jorden. När Jesus lär oss att be visar han oss ändå var vi ska ha vårt fokus och vems vilja vi är kallade att betjäna - Faderns! Som är i himlen - och inte i Rom, eller Uppsala. Det namn som vi av Herren uppmanas att upphöja är Faderns och ingen annans. Tycker det är intressant att "Fader vår" börjar just med detta. "Låt ditt namn bli helgat!" Vad är drivkraften, motivet till vårt handlande, våra gärningar? Om inte motivet är Guds förhärligande utan den egna ambitionen och självupphöjelsen - har vi då inte lämnat Jesu exempel till förmån för den väg som leder till fördärv och undergång?

"Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld till jorden,
du som slog ner folken till marken!
Du sade i ditt hjärta: `Jag skall stiga upp till himlen,
ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron.
Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr.*
Jag skall stiga upp över molnens höjder,
jag skall göra mig lik den Högste.'
Men ner till dödsriket blev du förd,
längst ner i graven." (Jes 14.13)

Hos Jesus, Guds rena offerlamm fanns inga blandade motiv. "Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig." (Joh 8:38) Kallelsen för hans lärjungar är att gå i hans fotspår, den korsfästes - fria från den fallna människans natur och själviska begär. Eller som Paulus beskriver det. "De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra." (Gal 5:24)


Soli Deo Gloria