Tillbedjan på en särskild plats?
En liten tanke kring platsen för vår tillbedjan. I det gamla förbundets tid tycks den fysiska platsen för Gudstjänsten haft stor betydelse. På Sinai berg uppenbarade sig Herren och i templet i Jersusalem tillbad man den Högste. I Hebrérbrevet upplyser författaren om det gamla respektive det NYA förhållandet: "Det första förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom.." (Hebr 9:1) Men med Kristus sker alltså något nytt!
"Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning."
(Hebr 9:11)
I Jesu möte med den samariska kvinnan kommer även där frågan upp om platsens betydelse för tillbedjan: Jesus förflyttar fokuset från det yttre till det inre..
"Kvinnan sade: "Herre, jag märker att du är en profet. Våra fäder har tillbett på detta berg, och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem." Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." (Joh 4:20-24)
Så hur är det ställt med det nya förbundets folk, Kristi kropp idag? Söker vi efter särskilda platser och sammanhang för att där ge vår tillbedjan eller lever vi i det nya förbundets verklighet? Där platsen är av sekundär betydelse? Där vi tillbeder Gud så som han vill - i ande och sanning?
"Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."
(Matt 18:20)
Att fokusera och lägga vikten på det yttre, det fysiska, tycks alltså ha varit förhållandet i det gamla förbundets Gudstillbedjan.
I det nya förbundet blir det för ögat osynliga det primära. Där bekänner sig Gud till hjärtan och inte till platser.
"Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt." (2 Kor 4:18)
Så det kanske inte är nödvändigt att vallfärda till "Mecka" för att där möta Gud? Den tanken har nog passerat "bäst före" datum. Efter Jesu Kristi fullbordade verk kan vi alla möta Gud - när som helst, och var som helst!
"Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern" (Kol 1:20)
Soli Deo Gloria
"Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning."
(Hebr 9:11)
I Jesu möte med den samariska kvinnan kommer även där frågan upp om platsens betydelse för tillbedjan: Jesus förflyttar fokuset från det yttre till det inre..
"Kvinnan sade: "Herre, jag märker att du är en profet. Våra fäder har tillbett på detta berg, och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem." Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." (Joh 4:20-24)
Så hur är det ställt med det nya förbundets folk, Kristi kropp idag? Söker vi efter särskilda platser och sammanhang för att där ge vår tillbedjan eller lever vi i det nya förbundets verklighet? Där platsen är av sekundär betydelse? Där vi tillbeder Gud så som han vill - i ande och sanning?
"Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."
(Matt 18:20)
Att fokusera och lägga vikten på det yttre, det fysiska, tycks alltså ha varit förhållandet i det gamla förbundets Gudstillbedjan.
I det nya förbundet blir det för ögat osynliga det primära. Där bekänner sig Gud till hjärtan och inte till platser.
"Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt." (2 Kor 4:18)
Så det kanske inte är nödvändigt att vallfärda till "Mecka" för att där möta Gud? Den tanken har nog passerat "bäst före" datum. Efter Jesu Kristi fullbordade verk kan vi alla möta Gud - när som helst, och var som helst!
"Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern" (Kol 1:20)
Soli Deo Gloria
Kommentarer
Skicka en kommentar