Förkrosselse eller förhärdelse

Eftersom Gud i sitt ord lovar att ge liv till den som har ett ödmjukt och förkrossat hjärta (Jes 57:15) kan det kanske vara meningsfullt att ta sig en funderare kring ämnet?

Alla vill vi väl erfara Guds liv i våra liv och inte död religiositet? Religion i all ära men Jesus lovade något annat! "Jag har kommit för att de skall ha liv, liv i överflöd" Joh 10:10

"På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad." Joh 7:37

Inte genom prestation och gärning utan genom tron på Jesus utlovas vi Andens liv. Tänk om Guds närvaro i våra liv stod i relation till vår egen förmåga och kapacitet? En slags variant på "the survivor of the fittest"? Där den som kan prestera mest skulle vara den som också skulle bli mest "belönad"..?

Tack och lov är det ju inte så i Guds rike - att det är den med mänskliga mått starke som "vinner". Korset på Golgata vittnar väl för all tid om det.

"Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor." 1 Kor 1:20-25

I Guds rike kan den "svage" säga att han är stark. Men inte i sig själv utan i honom "som förökar den maktlöses styrka" Jes 40:29 Där kan den mindre begåvade jubla i glädje, komma "före" den in i himmelriket som i självrättfärdighet utestänger sig själv. De som ansåg sig kunna klara rättfärdigheten på egen hand fick höra dessa skarpa ord:.."Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni" Matt 21:31

Jesu påstående att "Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig ditin." blir ju också ett dråpslag för dem som med sina egna religiösa görningar anser sig förtjäna om än inte den främsta platsen så i alla fall den nästfrämsta. Ett barn, säger Jesus - kommer före den som förlitar sig på sin egen gärning..Luk 18:17

Förkrosselsen och insikten om det egna tillkortakommandet inför Gud och hans "krav" tycks alltså vara en förutsättning för Guds närvaro i våra liv. Mose, David, Petrus, Paulus hade väl alla det gemensamt att de kommit till vägs ände ifråga om den egna förmågan att tjäna och behaga Gud.

"Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande, ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud." Ps 51:19

Paulus vittnesbörd får avsluta denna lilla fundering i ämnet förkrosselse:

"Se upp för de onda arbetarna. Se upp för de sönderskurna. Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar genom Guds Ande och berömmer oss av Kristus Jesus och inte förlitar oss på yttre ting, fast också jag kunde förlita mig på yttre ting..

..Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda."
Fil 3:1-11

Soli Deo Gloria