Gud i det stora och väldiga?
"HERREN är upphöjd, men han ser till den ringe, han känner den högmodige fjärran ifrån." (Ps 138:6)
Herren Sebaot - uppenbarar han sig alltid i det stora och väldiga? Finner vi honom alltid i den största kyrkan med den största konferensen och den bredaste plattformen? Ackompanjemerad av den väldigaste orkestern - med buller och bång? Det är väl klart att han kan vara där men är han där per automatik? Söker han sig alltid till den pampigaste katedralen? I något "mindre" sammanhang kan han ju inte finnas med all sin härlighet? Eller är det snarare människotankar och mänsklig logik att dra den slutsatsen? Tycker att följande verser i profeten Jesaja tillhör de skönaste i skriften:
"Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad
och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande,
för att ge liv åt de förkrossades hjärtan." Jes 57:15
Evangelierna kastar väl också ljus över ämnet: Den Gud som skapat universum, blir människa, låter sig födas i ett stall. Antar en tjänares gestalt och inte en mäktig konungs..Umgås med syndare och enkla fiskare och inte med samhällets mäktiga. Dör på ett kors, övergiven av både Gud och människor. Så kanske vi inte alltid finner Gud i det av det mänskliga sinnet förväntade?
HERREN sade: "Gå ut och ställ dig på berget inför HERREN." Och se, HERREN gick fram där, och en stor stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före HERREN. Men HERREN var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men HERREN var inte i jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld. Men HERREN var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning. Så snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Och se, då kom en röst till honom som sade: "Vad gör du här, Elia?" (1 Kung 19:11)
I en svag susning..Gud den allsmäktige tycks alltså inte ha behov av att omge sig med yttre maktattribut. Hur kan det komma sig? Ödmjukhet kanske? Universums skapare och uppehållare..? Hisnande men likväl en härlig sanning! Ibland, kanske oftast tycks det behövas profetisk klarsyn för att peka ut Herrens närvaro; dold för den mänskliga visdomen och stoltheten men uppenbarad för de som är som barn..
Sakarja 9:9: "Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl."
Soli Deo Gloria
Herren Sebaot - uppenbarar han sig alltid i det stora och väldiga? Finner vi honom alltid i den största kyrkan med den största konferensen och den bredaste plattformen? Ackompanjemerad av den väldigaste orkestern - med buller och bång? Det är väl klart att han kan vara där men är han där per automatik? Söker han sig alltid till den pampigaste katedralen? I något "mindre" sammanhang kan han ju inte finnas med all sin härlighet? Eller är det snarare människotankar och mänsklig logik att dra den slutsatsen? Tycker att följande verser i profeten Jesaja tillhör de skönaste i skriften:
"Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad
och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande,
för att ge liv åt de förkrossades hjärtan." Jes 57:15
Evangelierna kastar väl också ljus över ämnet: Den Gud som skapat universum, blir människa, låter sig födas i ett stall. Antar en tjänares gestalt och inte en mäktig konungs..Umgås med syndare och enkla fiskare och inte med samhällets mäktiga. Dör på ett kors, övergiven av både Gud och människor. Så kanske vi inte alltid finner Gud i det av det mänskliga sinnet förväntade?
HERREN sade: "Gå ut och ställ dig på berget inför HERREN." Och se, HERREN gick fram där, och en stor stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före HERREN. Men HERREN var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men HERREN var inte i jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld. Men HERREN var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning. Så snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Och se, då kom en röst till honom som sade: "Vad gör du här, Elia?" (1 Kung 19:11)
I en svag susning..Gud den allsmäktige tycks alltså inte ha behov av att omge sig med yttre maktattribut. Hur kan det komma sig? Ödmjukhet kanske? Universums skapare och uppehållare..? Hisnande men likväl en härlig sanning! Ibland, kanske oftast tycks det behövas profetisk klarsyn för att peka ut Herrens närvaro; dold för den mänskliga visdomen och stoltheten men uppenbarad för de som är som barn..
Sakarja 9:9: "Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl."
Soli Deo Gloria
Kommentarer
Skicka en kommentar