Maktmänniskan och egot

Funderat lite på det här med självcentrering och dess frukt, egoismen. När Adam och Eva gjorde det olycksaliga beslutet att vara sin egen gud - gjorde egot till gud - föddes kanske också egoismen? Från att ha levt sina liv med Gud i centrum och som sin försörjare var de nu utlämnade åt sig själva, till sin egen framgång och lycka. Och vad ligger då på lur om inte egoismen? Att i första hand tänka på sig själv? Frestelsen till makt och rikedom kommer snart som ett brev på posten. Karriärstegen reses mot skyn, babelstornet skissas på ritborden. Att trampa ner andra för att komma fram själv. Den starkes "rätt". Maktmänniskan är född.

"Så skall det inte var hos er" säger Jesus i en diskussion med lärjungarna om vilket sinnelag som ska känneteckna Gudsrikets tjänare. Luk 22:26 .Men hur är det egentligen "hos oss" idag? Är de "föredömen" och röster som mer eller mindre självutnämnda utropar sig till kristenhetens ledare och anförare Kristusbrev vilka med sina liv och karaktärer utstrålar Kristi väsen? Eller anas maktfullkomlighetens arrogans och högmod bakom fasaderna? "De uppträder som Kristi apostlar, men det är inget att förvåna sig över" skriver Paulus i frågan kring de falska apostlar som då likväl som nu gärna iklädde sig kungamanteln och härskarspiran snarare än Jesu Kristi sinnelag. 2 Kor 10:13 ,Fil 2:3-5

Är det inte så att Adam efter syndafallet likväl som maktmänniskan har sig själv och sina egna intressen som drivkraft och centrum? Men ära vare Gud för evangelium! "Den som är i Kristus Jesus är en ny skapelse, det gamla är förbi , något nytt har kommit".2 Kor 5:17Den pånyttfödda människan har fått ett nytt centrum och kretsar inte längre kring sig själv utan kring den Herre som har friköpt henne. Hon söker inte längre sitt "rike" utan Hans. Paulus vittnar om att Gud beslöt att "uppenbara sin Son i mig".Gal 1:15 Andens frukt kan inte kopieras och borde väl därför vara det adelsmärke genom vilket vi kan urskilja vilka som är Herrens sanna tjänare och vilka som endast uppträder som det?

Elis ögon var skumma på gamla dagar, 1 Sam 3:2. Uppenbarelsen, ljuset fanns inte längre där. Den prästerliga uppgiften att skilja mellan rent och orent ,mellan "andarna" , låg i träda. Laglösheten var därigenom tilltagande och domen överhängande.

"Vem är så blind som min tjänare?" Jes 42:19

Tänk om det är så att det vi anser vara Herrens verk och gärningar inte alltid är det och att det vi välsignar snarare är förklädnad än "det äkta barnet"? Att vi alltsomoftast utväljer efter det som är för ögonen istället för att göra som Gud ,som "ser till hjärtat?"

"Ni säger att ni ser " sade Jesus till dåtidens religiösa makthavare - "därför står er synd kvar" Joh 9:41

Undrar vad han skulle säga till sin kyrka idag vår Herre?

Kommentarer

Populära inlägg