Isak eller Ismael?

"Hör någon säger: "Predika!" Och en annan svarar: "Vad skall jag predika?"
"Allt kött är gräs och all dess härlighet är som blomster på marken.
Gräs torkar, blomster vissnar, när HERRENS Ande blåser på det.
Ja, folket är gräs!
Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet." Jes 40.6-8

Hur var det nu..Gud hade lovat Abraham en son. Isak, "glädjens son". Abrahams del i sammanhanget var att TRO, lita på löftet och Gud själv skulle få äran för sitt verk. Därmed skulle också vi få en evig bild på att frälsningen endast kan tas emot av nåd och aldrig kan förtjänas.

Varför "krånglade" då Gud till det som han gjorde? Varför var Abraham tvungen att vänta så länge? Kunde han inte bara låtit Abraham skaffa sig en son, ta saken i egna händer? Varför genom Sara som nästan var hundra år? Eller är det kanske så att det är vi som är krångliga? Upproriska? Och att Gud inte är lika övertygad om vår egen förträfflighet och vårt eget kötts förmåga att frälsa oss som vi inbillar oss att vi är?

"Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel." Jes 64:6

Vi kanske till och med är "sjuka"? "Blinda"? Och om en blind leder en blind går det väl inte så bra?

Så insikten om vårt eget kötts tillkortakomande i fråga om att behaga Gud är tydligen själva förutsättningen för att vi ska få erfara GUDS närvaro i våra liv! Dvs i ett ödmjukt och förkrossat hjärta. "Se, uppblåst och oärlig är hans själ i honom. Men den rättfärdige skall leva genom sin tro." Hab 2:4 Men vill vi inte gå den vägen - trons , kan vi ju alltid gå köttets väg för att få något att hända - och ännu en ISMAEL är född...

"Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru. Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte. Detta har en djupare mening: de två kvinnorna betecknar två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar. Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder." Gal4:22

"Allt kött är hö, och all dess härlighet som ett blomster på marken.." konstaterar profeten Jesaja.."Vad som är fött av kött är kött och vad som är fött av Ande är Ande" sade Jesus, Joh 3:6.

Det tycks alltså finnas ett behov av urskiljning i Kristi Kropp.. "Allt är inte guld som glimmar". Allt mänskligt har ett bästföredatum, det vissnar och förgår - det enda som består i evighet är vad som är fött av Gud. När vi väljer att agera i köttet agerar vi väl också utifrån människans tal, det sjätte? ("Ty det är en människas tal..", vilddjurets - uppb 13:6 ) Men Guds tal är sju och står för det fullkomliga.."I honom var liv, och livet var människornas ljus." Joh 1:4 Den mänskliga kreativiteten ..Hur enastående den än är så är den som blommorna och gräset - obönhörligen vissnande förr eller senare.

Ismael är ju som sagt ett exempel på den mänskliga kreativiteten och uppfinningsrikedomen. Tyvärr inte så lyckad..Isamel mobbar sin lillebror, uppträder lite som en översittare - en bråkstake rent ut sagt! "Han skall vara som en vildåsna. Hans hand skall vara mot alla
och allas hand mot honom. Och han skall bo mitt emot alla sina bröder." 1 Mos 16:12

Det som Gud hade lovat Abraham genom Isak ville nu Ismael lägga beslag på.. Återstod inget annat för Abraham än att säga farväl till den son som han i ett svagt ögonblick satt till världen. Gud är ju dock god, ser till Hagars förtvivlan och lovar att välsigna Ismael, men löftena är fortsatt knutna till Isak. "För att ingen människa ska kunna berömma sig." skriver Paulus i det att han förklarar Guds väg till frälsning, Ef 2:9 Det finns bara en väg till Gud och hans löften, trons! "Inte genom någon människas kraft eller styrka skall det ske utan genom min Ande säger Herren".
Sak 4:16

Tydligen är det kört i fråga om att "producera" Guds verk medelst mänsklig förmåga. Begreppet "döda gärningar" kanske man tala om här..(I allt detta är ju Gud totalt rättvis! Den mänskliga kreativiteten och styrkan varierar ju, men på trons väg har vi alla samma förutsättningar, Halleluja!) Aposteln Paulus menar ju till och med att den i sig själv svage har större förutsättningar till att få erfara Guds närvaro i sitt liv; "Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig." 2 Kor 12:9

Så vad förlitar vi oss då på i Sverige anno 2011? Till vem eller vad sätter vi vår förväntan för de löften vi tycker oss ha från Gud för vårt land? Löftena om väckelse , de genombrott vi vill se, vilken väg väljer vi? Trons väg och princip eller den mänskliga ansträngningen? Isak eller Ismael? Kött eller Ande? Har Isak fötts? Är Ismael och bråkar nånstans? Eller har vi kanske svårt att se skillnaden dem emellan? Är vi månne i behov av ögonsalva?

Hur ser det andliga landskapet ut? Vilket evangelium omfamnar vi? Har det andliga ledarskapet modet att att säga tack och farväl till Ismael eller är konflikträdslan alltför stor för det? Då kanske vi får leva med en kristendom som bygger på mänsklig visdom och styrka men som är fjärran från "Guds kraft"? En kristendom som "gör sina barn till slavar"?

"Jag är HERREN, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder." Jes 42:8

"JAG GER INTE MIN ÄRA ÅT NÅGON ANNAN"

"Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet:" Uppb 15 :2



Soli Deo Gloria