Längtan efter gudomlighet
"Bli stilla och besinna att jag är Gud" säger Herren i Ps 46.
Att människan agerar som om hon vore Gud är väl ingen större nyhet. Längtan efter gudomlighet verkar ha följt människan genom historien. Hur många kejsare och härskare har inte genom historien utropat sig till Gud?
Man kan ju stilla undra var denna längtan och ambition kommer ifrån, att vilja "sätta sig i templet och utge sig för att vara Gud" för att låna Paulus ord - 2 Thess 2.
Finns inspirationen till denna ambition möjligtvis hos de härskare och makter som en gång blev utkastade ur himlen och nedstörtade till jorden ? Blev människan genom syndafallet till sin natur och sitt kött besmittad av samma högmod som finns i Lucifers hjärta? "Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar" påstod Jesus frankt till de religiösa ledare som i sin förvillelse smidde mordplaner mot den som Gud hade sänt till att frälsa världen, Joh 8:44. Att den allsmäktige skulle kunna ta en människas gestalt var alltför svårsmält.
I Jesus Kristus får vi se vem Gud är, och där finns inget högmod, inget begär efter makt och ära, endast lydnad inför Fadern. "Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära." Fil 2:9
Människans Gudagivana bestämmelse att bli en avbild av sin skapare tycks alltså förutsätta en befrielse från allt vad högmod och maktfullkomlighet heter. I Jesus Kristus,Guds avbild ser vi vem Gud är! "Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl." Matt 21:5
Är det inte så att Herren Gud sitter på sin tron helt enkelt av den enkla anledningen att han är Gud? Att han får lov, pris och ära för att han är värd det? Men hans väsen verkar vara det rakt motsatta mot de som alltsom oftast hungrar efter hans position - och vilka därmed blir fjärran ifrån hans härlighet och makt.
En Gud som står emot de högmodiga men som ger de ödmjuka nåd! En Gud som mäter storhet i tjänarsinne och inte i maktposition.
Så vilken väg väljer vi? Vilka exempel väljer vi att följa? Varthän bär vår strävan? "Uppåt"? Till att vilja bli "såsom Gud"? För att få ta emot den ära och tillbedjan som endast tillkommer Honom? Eller följer vi Herren Jesus Kristus på "det heliga korsets väg" - ödmjukhetens och tjänandets?
"Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden" 2 Kor 3:18 Sann andlighet gör väl ändå att Kristus tar form och gestalt i våra liv? Till en Kristuslikhet där begäret efter egen ära och upphöjelse har korsfästs till förmån för att tillbedja endast den Högste?
"Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne."
Soli Deo Gloria
Att människan agerar som om hon vore Gud är väl ingen större nyhet. Längtan efter gudomlighet verkar ha följt människan genom historien. Hur många kejsare och härskare har inte genom historien utropat sig till Gud?
Man kan ju stilla undra var denna längtan och ambition kommer ifrån, att vilja "sätta sig i templet och utge sig för att vara Gud" för att låna Paulus ord - 2 Thess 2.
Finns inspirationen till denna ambition möjligtvis hos de härskare och makter som en gång blev utkastade ur himlen och nedstörtade till jorden ? Blev människan genom syndafallet till sin natur och sitt kött besmittad av samma högmod som finns i Lucifers hjärta? "Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar" påstod Jesus frankt till de religiösa ledare som i sin förvillelse smidde mordplaner mot den som Gud hade sänt till att frälsa världen, Joh 8:44. Att den allsmäktige skulle kunna ta en människas gestalt var alltför svårsmält.
I Jesus Kristus får vi se vem Gud är, och där finns inget högmod, inget begär efter makt och ära, endast lydnad inför Fadern. "Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära." Fil 2:9
Människans Gudagivana bestämmelse att bli en avbild av sin skapare tycks alltså förutsätta en befrielse från allt vad högmod och maktfullkomlighet heter. I Jesus Kristus,Guds avbild ser vi vem Gud är! "Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl." Matt 21:5
Är det inte så att Herren Gud sitter på sin tron helt enkelt av den enkla anledningen att han är Gud? Att han får lov, pris och ära för att han är värd det? Men hans väsen verkar vara det rakt motsatta mot de som alltsom oftast hungrar efter hans position - och vilka därmed blir fjärran ifrån hans härlighet och makt.
En Gud som står emot de högmodiga men som ger de ödmjuka nåd! En Gud som mäter storhet i tjänarsinne och inte i maktposition.
Så vilken väg väljer vi? Vilka exempel väljer vi att följa? Varthän bär vår strävan? "Uppåt"? Till att vilja bli "såsom Gud"? För att få ta emot den ära och tillbedjan som endast tillkommer Honom? Eller följer vi Herren Jesus Kristus på "det heliga korsets väg" - ödmjukhetens och tjänandets?
"Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden" 2 Kor 3:18 Sann andlighet gör väl ändå att Kristus tar form och gestalt i våra liv? Till en Kristuslikhet där begäret efter egen ära och upphöjelse har korsfästs till förmån för att tillbedja endast den Högste?
"Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne."
Soli Deo Gloria
Kommentarer
Skicka en kommentar